Helicobacter pylori and its Association with Gastric and Oesophageal Carcinomas

Abstract: Popular Abstract in Swedish Helicobacter pylori är en av de vanligaste infektionerna hos människan. H. pylori framodlades för första gången 1983 av Robin Warren och Barry Marshall. Bakterien ger en kronisk inflammation i magslemhinnan. H. pylori orsakar magsår och möjligheten att behandla sjukdomen med antibiotika har inneburit en revolution inom sjukvården. Hos flertalet sker infektionen i barndomen och den blir ofta livslång. Tidigt uppkom misstanken att H. pylori även skulle kunna vara orsaken till magcancer. I den här avhandlingen studeras sambandet mellan H. pylori och cancer i magsäck och matstrupe. Vi har studerat risken för att få magsäck- och matstrupscancer hos de personer som deltagit i Förebyggande Medicins hälsoundersökning under åren 1974 till 1992. Avdelningen för Förebyggande Medicin i Malmö genomförde då ett hälsoundersökningsprogram för sammanlagt 32 906 personer. Samtidigt sparades blodprov. Med hjälp av Cancerregistret har vi kunnat de hitta de personer som fått magsäcks- eller matstrupscancer och jämföra med personer som inte fått dessa cancerformer. Blodproven har analyserats serologiskt för antikroppar mot H. pylori och mot den mer sjukdomsalstrande cagA-stammen av H. pylori. För antikroppsanalyserna har vi använt dels laboratoriets egen ELISA-metod, dels en kommersiellt tillgänglig Western blotmetod, Helicoblot 2.1. Magsäcken består anatomiskt av kardia, fundus, korpus, antrum och pylorus. Kardia är endast en liten del av magsäcken alldeles vid matstrupens mynning. Magsäckens syraproduktion sker i fundus och korpus som motsvarar två-tredjedelar av magsäcken. Fundus är den övre delen ovan matrupens inmynning, korpus ligger mellan fundus och antrum. Antrum är den nedre tredjedelen av magsäcken som övergår i tolvfingertarmen. Pylorus är den nedre magmunnen. Våra studier har visat att H. pylori ger en ökad risk för cancer i magsäcken, med undantag för kardia. Risken i vårt material för icke-kardia cancer var förhöjd 17.8 ggr (95% konfidensintervall (k.i.): 4.2 - 74.8). Vi kunde däremot inte påvisa någon risk för magcancer belägen i kardia. Vi bekräftade att tobaksrökning ger en ökad risk för magcancer. Vi kunde visa att H. pylori ökade risken för icke-kardia magcancer hos både rökare och icke-rökare. Risken för icke-kardia magcancer var 25.2 ggr (95% k.i.: 3.3 - 190) högre hos rökare med H. pylori jämfört med ickerökare utan tecken till infektion. Vi kunde visa att H. pylori med den mer sjukdomsalstrande cagA-stammen gav en ökad risk för icke-kardia magcancer jämfört med H. pylori utan cagA. Vårt material tillät inte några statistiskt säkerställda slutsatser om sambanden mellan H. pylori och de två typerna av cancer i matstrupen, körtelcancer och skivepitelcancer. Det fanns dock en tendens till en minskad risk för skivepitelcancer i matstrupen hos personer med H. pylori. Med Western blot separeras de antikroppsbildande proteinerna från H. pylori efter storlek. Helicoblot 2.1 är en kommersiellt tillgänglig sådan analysmetod. De mer sjukdomsalstrande cagA-stammarna av H. pylori bildar proteinet CagA, som syns som ett avgränsat band i Helicoblot 2.1 analysen. Vi har utvärderat CagA-bandet bland personer i Förebyggande Medicins hälsoundersökning som inte hade cancer i magsäck eller matstrupe. Vi fann att CagA-bandets intensitet var i huvudsak antingen hög eller låg. Personer med ett CagA-band men utan andra serologiska tecken på H. pylori infektion hade vanligen ett CagA-band med låg intensitet. Personer med andra serologiska tecken på H. pylori infektion hade vanligen ett CagA-band med hög intensitet men även personer med ett CagA-band av låg intensitet förekom. Genom att studera hur förekomsten av CagA-banden av hög och låg intensitet förändrades med personernas födelseår kunde vi sluta oss till att CagA-band med Helicoblot 2.1 metoden troligtvis är en falsk reaktion hos personer utan andra tecken till H. pylori infektion. Vidare är troligen CagA-band av låg intensitet hos personer med andra tecken till H. pylori infektion lika ofta en falsk som en sann reaktion på den sjukdomsalstrande cagA-stammen.