Intestinal permeability : a parameter of mucosal dysfunction

Abstract: Popular Abstract in Swedish I magtarmkanalen upptas ständigt nyttiga näringsämnen, men samtidigt avvisas skadliga bakterier, gifter och allergiframkallande ämnen. I avhandling beskrivs hur tarmens normala barriärfunktion hos råtta och gris kan förändras på konstgjord väg. I delarbete I har det normala flödet av enzymer från bukspottkörteln till tunntarmen stoppats för att studera dessa enzymers betydelse för tarmens funktion. Upptaget av proteiner från tarmen ökade då bukspottkörtelns saft avleddes. Denna ökning var olika stor för de olika proteinerna, sannolikt beroende på minskad nedbrytning av proteinerna, men även av de stora förändringarna i tarmens miljö såsom pH. Läkemedel ger ibland en låg biotillgänglighet, d v s det mesta bryts ned i tarmen och en mindre del tas upp till blodet. I arbete II studerades möjligheten att öka det normalt låga upptaget av ett proteinläkemedel genom att ”kapsla in” det i en lipidlösning och på så vis öka dess biotillgänglighet. Upptaget av proteinet ökade avsevärt när det gavs i lipidblandning, utan någon uppenbar skada på tarmen. Lipiderna orsakade detta genom att ge en vidhäftning till tarmens slemhinna och en skyddande effekt mot nedbrytning av proteinet i tarmens relativt aggresiva miljö. På tarmens insida finns ett slemskikt vars uppgift bl a är att förhindra ett upptag av skadliga ämnen. Slemlagrets barriärfunktion studerades i arbete III, där det tvättades bort, varefter tarmens genomsläpplighet utvärderades med olika markörmolekyler. Avlägsnandet av slemlagret gav ett förhöjt upptag av markör-molekylerna. Upptaget sjönk sedan ned till normal nivå, allt eftersom slemlagret återbildades. För att kunna studera tarmens genomsläpplighet i en skadad tarm gjordes en akut skada med saltsyra i isolerade tarm slyngor (arbete IV). Här kunde genomsläppligheten för olika markörer, både till och från blodet, mätas. En ökad passage kunde observeras av framför allt de stora proteinmarkörerna. Orsaken till kroniska tarminflammationer är inte helt kartlagda men både genetiska faktorer och miljöfaktorer är inblandade. För att undersöka sådana inflammationer användes, i arbete V, transgena råttor som spontant utvecklar tarminflammation. Frågan var om en tarminflammation kan uppkomma utan att tarmens barriärfunktion påverkas. Resultat visade att inflammationen utvecklades, trots en intakt barriärfunktion med oförändrad genomsläpplighet.