Synergies, Stalemates and Social Dilemmas. Governance in South Africa in Comparative Perspective

Abstract: Popular Abstract in Swedish Avhandlingen utreder några av konsekvenserna av de institutionella reformer som genomfördes i Sydafrika under 1990-talet, med särskilt fokus på det nya kommunsystemet, enligt vilket varje kommun är skyldig att stimulera lokal ekonomisk utveckling i samarbete med det lokal näringslivet och andra civilsamhälleliga aktörer. Den syftar även till att utveckla den samhällsvetenskapliga teorin ifråga om hur samhällsstyrning (governance) ska begreppsligöras och förstås. Avhandlingen argumenterar för att stat, marknad och civilsamhälle, det vill säga offentliga, privata och civilsamhälleliga aktörer, ska ses som komponenter konstituerade av en och samma formella institutionella ordning snarare om som separata samhällssfärer, vilket är vanligt inom samhällsteorin. För att kunna analysera samhällsstyrning är det nödvändigt att kunna förklara varför aktörer agerar enligt olika handlingslogiker i olika institutionella sammanhang. Den teoretiska utgångspunkten är att samhällslivet består av en mängd sociala situationer i vilka människor agerar enligt i olika roller, kopplade till olika handlingslogiker, i enlighet med olika repertoarer av ömsesidigt accepterade situationsdefinitioner, vilka i denna avhandling kallas för transaktionsdomäner. Begreppet avser en ömsesidigt överenskommen situationsdefinition enligt vilken en given handlingslogik betraktas som socialt accepterad. Utifrån detta perspektiv uppstår samhällen som institutionella ordningar när ett tillräckligt stort antal människor etablerar domän konsensus, definierat som en allmän acceptans av en uppsättning transaktionsdomäner. Studien utgår från att samhällsstyrning förutsätter att domän konsensus etablerats kring en uppsättning formella institutioner. Det samhällstyrningssystem som infördes i Sydafrika under 1990-talet fastställer att lokala privata och civilsamhälleliga aktörer ska samarbeta med den offentliga sektorn för att främja socioekonomisk utveckling. Avhandlingen undersöker hur lokala offentliga och privata aktörer samarbetat kring planering och implementering av olika utvecklingsprojekt. Tre olika typer av utfall upptäcktes. I det första fallet, synergi, var de olika parterna ömsesidigt beroende av varandra. Dessutom etablerade de domänkonsensus och kunde därigenom komplettera varandra genom hela planerings- och implementeringskedjan. I den andra typen av utfall, stillestånd, etablerades inte domänkonsensus och de involverade aktörerna var inte ömsesidigt beroende av varandra. Följaktligen avstannade implementeringsprocessen. I den tredje typen av utfall, socialt dilemma, ledde utvecklingsinterventionen till en konflikt i lokalsamhället. I frånvaron av domänkonsensus och väl etablerade formella institutioner agerade såväl privata som offentliga aktörer som var involverade i projektet bortom det formella regelverket. Avhandlingen konstaterar att införandet av denna planerings- och implementeringsmodell kan ha bidragit till att göra kommunerna oförutsägbara eftersom det implicit vilar på ett antagande om att domänkonsensus föreligger.