Ecology of nematophagous fungi in agricultural soils

Abstract: Popular Abstract in Swedish Nematofaga svampar förekommer inom många grupper i svampriket och har den gemensamma förmågan att döda nematoder (millimeterstora rundmaskar) och använda dem som näring. Vissa arter är obligata parasiter, medan andra är fakultativa saprofyter, vilket innebär att de förutom att parasitera nematoder lever av dött organiskt material. Dessa svampar har, sedan de upptäcktes för ca 100 hundra år sen, fascinerat biologer p.g.a. sina intrikata metoder att fånga nematoder. Dessutom har de nematofaga svamparna en potential för biologisk kontroll av både växt- och djurparasitära nematoder, vilket har föranlett forskning inom detta område. Hittills finns det dock inga exempel på tillämpningar av de nematofaga svamparna för biologisk kontroll i stor skala. Detta kan, till stor del, bero på att vi har dåliga kunskaper om deras biologi i sin naturliga miljö. Målet med arbetet i denna avhandling var att öka kunskapen om de nematofaga svamparnas ekologi i jordbruks mark. Under en treårs fältstudie undersöktes mängden och artsammansättningen av nematod-fångande svampar och sammanlagt hittades 13 arter. Mellan 10 och 1000 propaguler (sporer och hyffragment) nematod-fångande svampar g-1 jord uppmättes och den vanligast förekommande arten var Arthrobotrys oligospora. De största svampmängderna fanns i de översta 10 centimeters jordlagret. Mängden nematodfångande svamp varierade över säsongen och de största mängderna uppmättes på sensommaren och hösten. I rotzonen hos ärt var mängden svamp ca 5-20 gånger större än i den rotfria jorden. Upp till 0,3% av nematoderna var infekterade med endoparasitära nematofaga svampar, och den vanligast förekommande arten var Catenaria anguillulae. Relationen mellan naturligt förekommande nematofaga svampar och nematoder undersöktes genom populationsstudier i jordbruksmark. Förekomsten av de mer parasitära nematodfångande svamparna samt de endoparasitära svamparna minskade drastiskt under en treårs period samtidigt som antalet nematoder minskade med hälften. Detta tyder på att de mer parasitära svamparna för att tillväxa kräver en mängd nematoder över en viss tröskelnivå. Å andra sidan påverkades inte mängden saprofytiska nematodfångande svampar när antalet nematoder minskade, vilket tyder på att dessa inte är beroende av nematoder i marken. Bevis för att de nematofaga svamparna reglerar antalet nematoder i marken erhölls inte i arbetet med denna avhandling. T ex hade mängden nematodfångande svampar och mängden nematoder en liknande säsongsvariation, men de var inte korrelerade till varandra. Vidare var mängden nematodfångande svampar inte relaterad till mängden nematoder. Övergången mellan den saprofytiska och den parasitära fasen hos de nematod-fångande svamparna undersöktes. De flesta svamparna som undersöktes bildade fångstorgan direkt vid sporgroning, och detta var delvis en reaktion på konkurrens om näring med andra mikroorganismer. Vidare var nivån av konkurrens för att utbilda fångstorgan direkt från sporen lägre hos de mer parasitära nematofaga svamparna än för de saprofytiska arterna.