A matter of life and health. Life satisfaction, personality and mortality in two populations of elders

Abstract: Popular Abstract in Swedish En fråga om liv och hälsa Livstillfredsställelse, personlighet och mortalitet i två äldre populationer Enligt en rapport från FN (2001) kan vi under de kommande 50 åren förvänta oss att andelen äldre över 60 år kommer att fördubblas. Ny och förbättrad teknik, medicinsk kunskap och behandling har utvecklats, vilket innebär att vi i dag överlever i större utsträckning det som vi tidigare har dött av, som exempel hjärt-kärlsjukdomar (Crimmins, 2004). Stigande ålder är dock förknippad med en försämrad hälsa. Fysiologiska förändringar, kroniska sjukdomar och andra hälsoproblem är vanligare i de senare åren än tidigare i livet. Att vara sjuk ökar sårbarheten för att ådra sig mer sjuk¬lighet, vilket i sin tur påverkar både dödlighet och livskvalitet (Landi, et al., 2010). Sedan 1970- och 80-talen konstaterade dock flera forskare en ökning av rapporterad god hälsa, men också ökade nivåer av sjuklighet och funktionshinder, vilket tyder på ett komplext samspel mellan personliga faktorer och ohälsa i sig (Crimmins, 2004). Med andra ord: fler äldre människor lever med flera medicinska tillstånd, men med mindre handikapp och även med bättre upplevd hälsa än tidigare. Äldre människor tenderar att ha inte bara en enda sjukdom eller ett medicinskt tillstånd, utan det dominerande sjukdomsmönstret är multimorbiditet (Fratiglioni & von Strauss, 2006; Landi, et al, 2010.). Multimorbiditet betyder att en person har flera samtidiga sjukdomar eller medicinska tillstånd. Multimorbiditet är redan det vanligaste mönstret av sjukdom hos den äldre befolkningen men prevalensen varierar mycket mellan olika studier. Prevalensen varierar från 25% till 98%, men generellt sett visar studier att minst 50% under 60 år anses ha flera diagnoser och att förekomsten av multimorbiditet ökar kraftigt med åldern (Fratiglioni, 2010, Landi, et al. , 2010, van den Akker, Buntinx, Metsemakers, Roos, & Knottnerus, 1998). Redan i slutet av 1970-talet noterade Cassel (1976) att det var ett anmärknings¬värt antal liknande riskfaktorer som var ursprung för ett stort antal, dock mycket olika, sjukdomar. Även Syme (1996) gjorde en utvärdering av den forskning som gjorts om hjärt-kärlsjukdomar under de senaste 50 åren. Hjärt-kärlsjukdomar är ett av de största sjukdomsspecifika forskningsområdena i vilket det anges särskilda riskfaktorer för att ådra sig den typen av sjuklighet. Symes studie visade dock att sjukdomsspecifika orsaker kan totalt sett förklara cirka 40% av sjukdomsfallen vilket innebär att cirka 60% inte kunde förklaras med särskilda riskfaktorer eller orsaker. Det kan därför konstateras att forskning om vad som gör vissa människor mottagliga för sjukdomar och andra inte, behöver kompletteras med mer allmänna riskfaktorer. Att studera och fokusera på en sjukdom i taget kan vara effektivt för att utvidga kunskapen om sjukdomar och deras bärare som endast har dessa sjukdomar, men ett sådant synsätt kan också skapa fragmentering i förhållande till flersjukliga individer. Ett diagnosspecifikt tillvägagångssätt kan omöjligen spegla komp¬lexiteten i multimorbiditet (Halling et al, 2006;. Noel, Frueh, Larme, & Pugh, 2005). Ofta utesluts de personer som har två eller flera sjukdomar i klinisk forskning, eftersom de försvårar databearbetning och tolkning av resultat (Fortin, Lapointe, Hudon, & Vanasse, 2005). Tidigare studier har visat samband mellan komorbiditet, multimorbiditet och vårdutnyttjande, fysisk förmåga, dödlighet, psykosociala faktorer (t.ex. händelser i livet, boende, sociala nätverk), och kvaliteten på livet i allmänhet samt hälso¬relaterad livskvalitet av livet i synnerhet (Byles, D'Este, Parkinson, O'Connell, & Treloar, 2005;. Fortin, et al, 2004; Fratiglioni & von Strauss, 2006;. Gijsen, et al, 2001; van den Akker, Buntinx , Metsemakers, van der Aa, & Knottnerus, 2001). Resultaten tyder också på att fysisk hälsa försämras mer än den psykologiska (Fortin et al., 2006). Sjukvårdskostnader, men framför allt kostnaden i form av individuellt lidande ökar med antalet diagnoser och medicinska tillstånd. Psykologiska faktorer som personlighet, attityder, coping och subjektivt väl¬befinnande i termer av symtom eller begreppet livstillfredsställelse, har inte undersökts i någon större utsträckning. Av samma skäl som enbart antal diagnoser skulle ge en förenklad bild, kan man inte enbart använda antalet symtom för att operationalisera, mäta eller beskriva hälsa och ohälsa (Tooth, Hockey, Byles, & Dobson, 2008). En kombination av både objektiva och subjektiva mått på ohälsa kan vara ett bättre val. I denna av¬handling kommer därför antalet diagnoser kombineras med antal symtom i syfte att skapa fyra grupper av äldre personer med olika grader av (o-)hälsoupplevande. Detta görs för att kunna urskilja, undersöka och beskriva specifika grupper och deras dödlighet och personlighet men först och främst: livstillfredsställelse. Syftet med denna avhandling var att undersöka och beskriva äldres sjuklighet och upplevelse av symtom i förhållande till livstillfredsställelse, personlighet och dödlighet, att lära av de individer som har hög livstillfredsställelse trots att de har flera medicinska diagnoser och villkor samt att resonera hur positiva faktorer och styrkor kan hjälpa individer som upplever ohälsa, trots att de inte har diagnoser i någon större utsträckning. Avhandlingen består av tre empiriska studier som undersöker äldre personer (60-93 år). Studie I var en longitudinell studie (15-årsuppföljning) vars slutsats var att upplevelsen av subjektiva tecken på sjukdom bär samma förhöjda dödlighetsrisk som sjukdomarna i sig. Objektiva tecken på sjukdomen överensstämmer ofta inte på ett enkelt sätt med den subjektiva upplevelsen av hälsa. Studie II var en teoretisk explorativ tvärsnittsstudie av två kohorter med slut¬satsen att det är viktigt att tänka på att inkludera både symtom och diagnoser när man har livstillfredsställelse som utfallsmått. Tre olika modeller som utforskades i denna studie kan tjäna olika syften beroende på frågeställning eller sammanhang, t.ex. intervention, behandling eller omvårdnad. Studie III var en tvärsnittsstudie av flera kohorter med en stor total alders-spridning. Slutsatsen i den tredje studien var att personlighet visade sig vara en viktig faktor att beakta när livstillfredsställelse är utfallsmåttet i studier med äldre, ofta multimorbida, populationer. Speciellt personlighetsdraget extraversion visade sig vara viktigt i relation till högre livstillfredsställelse. De tre personlighetsdragen neurotisk läggning, extraversion och öppenhet visade sig ha samband med livstillfredsställelse på olika sätt, i olika grupper. Slutsatserna från de tre studierna är att både riskperspektiv och styrkeperspektiv är nödvändigt och kompletterande för att få en bra bild av interaktioner – hur positiva och negativa känslor, erfarenheter, tankar och beteenden är samman¬kopplade i olika situationer, som åldrande eller ohälsa. Att införliva ett positivt perspektiv ger stora möjligheter att förbättra prognoser, ge en större förståelse för och större konceptualisering av det subjektiva välbefinnandet.