The different roles of crayfish in benthic food webs

Abstract: Popular Abstract in Swedish Vad pysslar kräftorna med? Kräftor äter allt! Jag har visat att kräftor äter gamla blad från träd, alger, vattenväxter och även smådjur som till exempel sländlarver, iglar och sövattensgråsuggor. Dessa olika typer av mat har olika näringsvärde. Om vi jämför med vad vi äter så är det ju uppenbart att t.ex. västerbottenpaj och kokta kräftor har olika näringsvärde. Pajen innehåller MYCKET fett medan kräftorna innehåller mycket protein, i alla fall om man räknar bort skalen. Maten som kräftorna äter (och den vi äter också för den delen) kommer dessutom från olika trofiska nivåer. Olika trofiska nivåer är till exempel primärproducenter, primärkonsumenter, och rovdjur. På den afrikanska savannen, till exempel, motsvaras dessa nivåer av gräs (primärproducenter), gnuer (primärkonsumenter, i detta fall betare), och lejon (rovdjur). Det har tidigare visats att kräftor påverkar hur snabbt nedfallna löv äts upp i sjöar och åar. Man har också visat att kräftor kan äta upp den största delen av både alger och vattenväxter i vissa vatten. I experimentella studier har det till och med visat sig att kräftor påverkar antalet smådjur. Detta dels via predation (d.v.s. genom att kräftorna åt upp de andra djuren) och dels genom att smådjuren flyr fältet när det finns kräftor i närheten. Tidigare studier har visat att kräftor har stor påverkan på långsamma djur men verkar inte ha någon negativ effekt på snabba djur som är svårare att fånga. Detta stämmer väl med mina resultat som visar att antalet långsamma djur påverkas negativt av kräftor medan djur som är snabba eller lever nedgrävda i sedimentet påverkas mindre. Till exempel kunde jag inte hitta någon negativ effekt av kräftor på öringyngels tillväxt eller överlevnad, men så är ju fiskar jämförelsevis snabba. I tidigare studier har det visats att kräftor växer snabbare om de utfodras med proteinrik föda. Dessutom är det känt att stora kräfthonor får fler ägg och yngel än mindre honor. Stora hanar vinner dessutom över mindre hanar i händelse av slagsmål. Sammantaget borde detta betyda att kräftor försöker äta så mycket smådjur som möjligt eftersom dessa innehåller stor andel protein. Smådjur är dessutom jämförelsevis lättsmälta och innehåller inte några större mängder kostfiber. De kräftor som äter mycket smådjur (proteinrik föda) borde växa snabbare och därmed få fler barn. Jag upptäckte att kräftor i näringsrika sjöar åt en större andel smådjur än de kräftor som levde i näringsfattiga sjöar. Detta tycker jag är helt i enlighet med de förväntningar man kan ha om man utgår ifrån att kräftor vill växa snabbt. Samtidigt innebär skillnaderna i kräftors födoval mellan näringsrika och näringsfattiga sjöar att kräftorna antar olika roller i olika sjöar. De är vegetarianer i näringsfattiga sjöar och rovdjur i näringsrika sjöar. Kräftor är den viktigaste maten för abborrar i många sjöar. Det leder till att kräftorna kommer att öka avståndet mellan botten och toppen på födokedjan i de sjöar där de är rovdjur. Kedjan kommer att se ut på följande vis: primärproducenter (växter) till primärkonsumenter (smådjur) till kräftor (rovdjur) till abborrar (topp-rovdjur), d.v.s. fyra steg istället för tre som vore fallet om kräftorna antog rollen som primärkonsumenter. Sammantaget kan man säga att jag funnit att födokedjans längd i sjöar påverkas av kräftors födoval, vilket i sin tur påverkas av om sjön är näringsrik eller inte. Jag fann även att kräftorna i snitt var större i näringsrika sjöar. De flesta kräftorna över minimimåttet i svenska vatten fångas under kräftfiskesäsongen. Visserligen finns inget lagstadgat minimimått längre, men i de flesta sjöar verkar fiskerättsägarna ha kommit överens om ett minimimått. I praktiken fiskas det alltså i de flesta sjöar som om det fortfarande funnits ett minimimått. Eftersom alla stora kräftor fiskas bort antyder en hög fångst av stora kräftor i början av en säsong att de vuxit bra i det vattnet. Kräftor i näringsrika sjöar verkar i allmänhet ha god tillväxt. Totalantalet kräftor styrs å andra sidan inte av näringshalten utan av mängden gömslen som finns tillgängliga. Både näringshalt och mängden gömslen är alltså viktiga om man skall producera mycket matkräftor i kilo räknat. Under mina studier av kräftor har jag även funnit att kräftor kan ta upp kol och kväve från olika sorters mat. Kol är en viktig beståndsdel i t.ex. fett och kväve är en viktig beståndsdel i t.ex. protein. I ett mänskligt perspektiv kan detta låta trivialt, eftersom de flesta av oss inser att vi kommer att bli feta av västerbottenpajen men inte av kräftorna. I ett ekologi perspektiv är det inte lika självklart. Många djur äter ju bara en typ av föda och får därmed både kol och kväve, eller både fett och protein, från samma födokälla. Jag tror att födokedjor och födovävar med djur som bara äter viss föda färgat vårt sätt att se på naturen. Exemplet från den afrikanska savannen innehåller ju specialisterna gnuer (som bara äter gräs) och lejon (som bara äter andra djur). I denna avhandling visar jag att detta synsätt inte passar på födovävar där allätare som signalkräftor ingår. Istället föreslår jag att fett och proteinkällorna för allätare är frikopplade från varandra. Detta kan leda till att allätare som till exempel kräftor kan vara rovdjur om man tittar på proteinkällorna samtidigt som de är vegetarianer om man ser till fettkällorna.