Experimental vitreoretinal surgery in the rabbit eye - electrophysiology and morphology

Abstract: Popular Abstract in Swedish Tekniken för vitreoretinal kirurgi har utvecklats betydligt de senaste åren, både vad gäller metodik och instrumentering. Allt fler sjukdomstillstånd i näthinnan kan nu behandlas. För att utveckla dessa metoder vidare, och även öka kunskapen bakom verkningsmekanismen för deras effektivitet, är standardiserade djurmodeller där både funktion och histologi kan utvärderas av mycket stort värde. Full-fälts elektroretinografi (ERG) och multofokal elektroretinografi (mfERG) är metoder där den elektriska aktiviteten i näthinnans neuron kan mätas. ERG mäter totalsvaret från alla tappar och/eller stavar vid ljusstimulering, medan mfERG mäter tappsvaret i ett lokaliserat område på näthinnans centrala del. I denna avhandling utvecklades standardiserade ERG och mfERG protokoll för kanin. Svarsresultaten var reproducerbara, och kombinerat med immunohistokemi kunde effekten av olika kirurgiska ingrepp på näthinnan studeras. Efter vitrektomi noterades reducerade amplituder för ERG i upp till 4 veckor, där stavarna var mer påverkade än tapparna. Efter operationen noterades en generell inmärkning av näthinnan med glial fibrillary acidic protein (GFAP), med kraftigare inmärkning i de ögon som opererats med en låg klipphastighet på vitrektorinstrumentet, indikerande att en högre klipphastighet är skonsammare för näthinnan. Det utvecklades även en experimentell metod för retinektomi, varvid en lokaliserad del av kaninens nähinnan avlägsnades kirurgiskt. Postoperativa mfERG undersökningar visade en generell reduktion av näthinnans centrala funktion upp till en månad. Därefter restaurerades gradvis funktionen, utom i det område där näthinnan var bortopererad. Studien visade att förändringar ner till 1 mm i diameter kunde detekteras med denna metodik. I de 2 avslutande studierna utfördes fokal laserbehandling av kanin näthinna. ERG visade ingen reducerad funktion, men i mfERG noterades en fördröjning av svaret som tecken på en lokaliserad påverkan. Inmärkningen av GFAP var uttalad i hela näthinnan postoperativt, och protein kinase C (PKC) inmärkning uppvisade ett tidigare inte känt aktiveringsförlopp med åtföljande hämning. Det förändrade uttrycket av PKC skulle delvis kunna förklara varför laserbehandling är effektivt vid diabetesretinopati. Resultaten indicerar att laserbehandling inducerar en generell påverkan på uttrycket av ett flertal proteiner, där dock funktionen inte är märkbart påverkad. Fokal laserbehandling bedömes därför, i alla fall på kort sikt, säker för ögat.