Revisorers perspektiv på revision : en fråga om att följa upptrampade stigar

Abstract: Trots den reglerade inramningen har det vid upprepade tillfällen visat sig att den redovisningsinformation som granskas av revisorer inte alltid är att lita på. Kritiken mot ansvariga revisorer har varit hård, inte minst till följd av att de som försetts med felaktiga beslutsunderlag har lidit ekonomisk skada. Utgångspunkten för den här studien är hur svenska revisorer ser på granskningen och bedömningen av börsnoterade företags redovisningsinformation och på uttalanden om denna information. För att beskriva och analysera revisorernas uppfattningar om sin uppgift och möjligheterna att delvis förändra denna, utvecklades en modell om informationsflöden och kvalitetssäkring. Enligt modellen kvalitetssäkrar revisorerna en sorts information innan den distribueras till de redovisningsberättigade intressenterna, medan en annan sorts information går direkt från de redovisningsskyldiga företagen till intressenterna. Studien består av fyra sammanlänkade delar för insamling av data: pilotstudie, huvudstudie, uppföljande intervjuer (retester) och expertutfrågningar. I huvudstudien intervjuades 82 revisorer med en etablerad metod för att avbilda individers tankemönster (the repertory grid technique) samt kompletterande öppna frågor. Respondenterna fick jämföra 14 potentiella granskningsobjekt med varandra och värdera dem på sjugradiga skalor utifrån 12 begrepp, t.ex. "lätt - svårt att granska". För att kunna kartlägga såväl generella mönster som eventuella skillnader i uppfattningar mellan olika grupper valdes olika revisorer med hänsyn till erfarenhet, formell behörighet, kön, revisionsbyrå och ort. Revisorernas svar analyserades med hjälp av statistiska metoder och tolkningar av de data som samlades in i studiens olika delar. Skillnaderna mellan olika grupper av revisorer visade sig vara små, medan den generella bilden framträdde relativt tydligt. Revisorerna uppvisar en måttlig homogenitet och komplexitet i uppfattningar. De inriktar sig främst på att revidera fragmentariska, hårda och historiska granskningsobjekt, vilket de behärskar förhållandevis väl. Genom att följa riktlinjer och i relativt stor utsträckning fokusera sig själva, kan de legitimera sina handlingar och känna trygghet i ett utsatt arbete. Av revisorernas självfokusering följer att de inte i första hand utgår från intressenternas behov. Inriktningen på att hitta utelämnad eller felaktig information ges inte heller högsta prioritet. Deras konservativa hållning medför att de inte gärna vill ta sig an utvidgade granskningsuppgifter och göra utökade uttalanden. Trots att revisorerna över lag uppfattar att rikhaltig, mjuk och framtidsorienterad information är viktig för intressenterna, tyder det mesta på att denna även i framtiden i stor utsträckning får gå från redovisningsskyldiga företag till redovisningsberättigade intressenter utan att kvalitetssäkras.