Costs in Swedish Public Transport An analysis of cost drivers and cost efficiency in public transport contracts

Abstract: De senaste sju åren har de totala kostnaderna för att bedriva kollektivtrafik i Sverige ökat med över 30 procent i reala termer enligt siffror från myndigheten Trafikanalys. Jämförs en längre tidsperiod hittas samma mönster. En del av kostnadsökningen kan förklaras med ett ökat utbud under perioden, och en del med ökade priser på insatsfaktorer vilket kan mätas med ett prisindex sammansatt av kollektivtrafikbranschen. Det faktum att ungefär hälften av kollektivtrafikens kostnader täcks av offentliga medel ställer krav på ett ansvarsfullt utnyttjande, vilket i sin tur kräver information om hur kostnader och kostnadseffektivitet påverkas. Dylik information är begränsad för svensk kollektivtrafik, vilket är den huvudsakliga motiveringen till de två papperen i denna uppsats.I den tillhörande kappan beskrivs de senaste decenniernas utveckling i den svenska kollektivtrafiken, med ett större fokus på de senaste tio åren med branschens fördubblingsprojekt samt marknadsöppningen år 2012. Som nämndes tidigare har kostnaderna som helhet, samt olika typer av styckkostnader såsom kostnad per körd utbudskilometer, ökat i reala termer sedan 2007. Även om delar av kostnadsökningarna kan attribueras till ett ökat utbud eller prisökningar i insatsfaktorer kan utvecklingen ändå vara problematisk av åtminstone två anledningar. För det första verkar branschens ambition att fördubbla resandet till år 2020 ha gett en utbudsökning under åren kring 2010, och en resandeökning något år senare. Vad som är tydligt är dock att både kostnaden per utbudskilometer och passagerare ökat. I ljuset av detta blir det tveksamt om utbudsökningarna skett på rätt ställen. För det andra är det oklart om en prisökning i insatsfaktorerna kan ses som ”acceptabla” anledningar till branschens kostnadsökning. I den mån kollektivtrafikmyndigheter och/eller operatörer kan påverka priset på insatsfaktorer såsom bussar (särkrav, miljökrav etc.) eller personal (personalövertagande etc.) riskerar man ett endogent samband vilket gör att dessa, potentiellt kostnadsdrivande, faktorer lätt kan sorteras bort som allmänna prisökningar. I slutet av kappan förs även en diskussion om den bristande tillgången på offentlig data i svensk kollektivtrafik, och att kollektivtrafikmyndigheterna inte följer uppsatta EU förordningar relaterat till detta. Ett större utbud av data, och helst ett öppet sådant, skulle möjliggöra för mer jämförelser mellan kontrakt, utförare och kollektivtrafikmyndigheter, vilket i förlängningen tydligare skulle kunna påvisa bra och dåliga exempel i branschen och bidra ett bättre resursutnyttjande av skattemedel.Nedan följer en sammanfattning av de två papper som ingår i licentiatuppsatsen.Papper I, “Costs for Swedish Public Transport Authorities”, använder data från år 2012 på kontraktsnivå för att med ekonometriska metoder analysera hur olika kontraktsfaktorer påverkar kostnaderna i busskontrakt. Analysen utgår från en teoretisk modell visar på kostnadsmekanismer i de två vanligaste kontraktstyperna, och som ger några insikter om vilka resultat som kan förväntas från den empiriska analysen. De viktigaste resultaten från den ekonometriska analysen är att kostnaderna är högre om kontraktet körs i ett område med hög befolkningstäthet, eller om operatören av ett kontrakt har en offentlig ägare (kommun eller landsting). Incitamentsersättning till operatören kan inte påvisas ha en statistiskt signifikant påverkan på kostnaderna.Papper II, “Cost Efficiency in Swedish Public Transport” , har en liknande utgångspunkt som Papper I, men använder stokastisk frontanalys för att fokusera på kostnadseffektivitet och skillnader i denna mellan kollektivtrafikmyndigheter. Data från år 2013 används tillsammans med ett antal andra datakällor för att ta fram en kostnadsfront, där vissa avvikelser från denna attribueras som kostnadsineffektivitet. Resultaten påminner om de i Papper I, nämligen att kostnadseffektiviteten är lägre i tätbefolkade områden, samt i kontrakt som direkttilldelas en offentligt ägd operatör. En jämförelse av kollektivtrafikmyndigheternas (länens) kostnadseffektivitet visar att de flesta län inte skiljer sig åt. Skillnaden mellan den mest effektiva och 15e mest effektiva länet är ca 8 procent. Skillnaden är något större till Stockholms och Skåne län, som har tredje respektive näst lägsta kostnadseffektivitet, samt det sist placerade länet, Västmanland, som är cirka 30 procent mer ineffektiv än det bäst placerade.