Register studies of cancer in the Southern Health Care Region in Sweden

Abstract: Popular Abstract in Swedish Södra Regionvårdsnämnden har önskat att få belyst om vi har en rättvis och jämlik cancervård i Södra sjukvårdsregionen. Därför har en populationsbaserad registerstudie med många olika etapper genomförts. Basinformationen har hämtats från Tumörregistret i Södra sjukvårdsregionen. Första diagnosdatum noterades och hemort (kommun, distrikt, län) samt sjukhus definierades efter registreringarna vid detta första diagnosdatum. I inledande etapper användes data för åren 2000-2005 för patienter som diagnostiserats med de fem vanligaste cancerformerna: kolon-, rektal-, bröst- prostata- och lungcancer (ca 50 % av all cancer). I senare etapper breddades studien genom att ta med alla cancerformer och data avsåg då även åren 2006-2007. Delstudierna har på olika sätt kompletterats med data från befolkningsregistret, olika patientregister, läkemedelsregistret (förmån, öppen vård), kvalitetsregister avseende prostata- respektive lungcancer, vård- och kostnadsdata i Region Skåne (sjukhusvård/offentlig primärvård/privat vård) och även försäkringskassans register över sjukdagar/-episoder (i tilläggsartiklar). Studien har belyst insjuknande, omfattning och lokalisering av vård, överlevnad och kostnader för cancerpatienter/anhöriga i Södra sjukvårdsregionen. Analyser har gjorts avseende händelser som kan indikera bättre möjligheter till snabbare diagnos och lika behandling oavsett var man bor i regionen (har endast presenterats i en rapport). Särskilda kostnadsjämförelser har gjorts för de som har överlevt jämfört med de som avlidit. Analyser gjordes över samband mellan personers andra sjukdomar och den cancer man insjuknat i för att ta reda på om personer som var multisjuka (hade komorbiditet) hade större risk att insjukna i cancer. Vidare har kostnadsanalyser gjorts av olika behandlingar av prostata- och lungcancer. Överlevnad beräknades från diagnosdatum i dagar. Patientens hemort analyserades som bostadsort vid diagnos. Fördjupad analys över dödligheten har gjorts för patienter som insjuknat i lung cancer. Säkerställda skillnader mellan olika befolkningsområden har påvisats för de fem stora cancerformerna avseende insjuknande, främst lungcancer och i överlevnad/dödlighet, främst avseende prostata- och lungcancer. Män hade klart lägre överlevnad än kvinnor vid kolon-, rektal- och lungcancer. I den utvidgade studien fanns på motsvarande sätt säkerställda skillnader mellan befolkningsområden i dödlighet även för bl a malignt lymfom och levercancer. Resultaten har redovisats i fyra olika rapporter. Samband mellan 18 olika cancerformer och demens, diabetes, fetma och onormala blodfetter har analyserats. Diagnosen demens var klart lägre hos cancerpatienterna än hos kontrollgruppen. Säkerställda resultat var för sig uppnåddes för: koloncancer, prostatacancer, lungcancer, melanom och cancer i urinblåsan eller i urinvägarna. Sammantaget förekom demens i 40 procent lägre omfattning bland personerna med cancer. Ju längre in i kroppen tumörerna har suttit, desto lägre var förekomsten bland dementa. Detta tyder på att man inte tittar efter ordentligt hos patienterna med demens och för den gruppen bara diagnostiserar de tumörer som är lätta att upptäcka. Samtidigt har de som har diabetes, fetma eller onormala blodfetter betydligt större risk att få olika former av cancer. För de senare sjukdomsgrupperna gjordes även både enkla och kombinerade analyser dvs de som hade diabetes jämfördes med kontroller samtidigt som de som hade t ex både diabetes och fetma också jämfördes med kontroller. De som insjuknar i diabetes visade sig ha en ökad risk att senare drabbas av bröstcancer samt cancer i lever, tjocktarm, bukspottkörtel och urinblåsa. Hos de som lider av fetma är det vanligare med cancer i livmodern, tjocktarm och njure samt för dem över 60 även bröstcancer. För patienter med prostata fanns en stor skillnad mellan kostnader för överlevande och avlidna patienter. Sjukvårdskostnaderna steg med högre Gleason-score (sjukdomsgrad) året efter diagnostillfället. Högst sjukvårdkostnader konstaterades för patienter som fick strålbehandling. Lägst kostnader hade patienterna som inte fick någon behandling. Patienter med kurativ behandling hade högre kostnader än de som fick palliativ behandling. Anhöriga ökade sin sjukvårdskonsumtion både det första och det andra året efter att patienten fått sin prostata-cancerdiagnos innebärande ökade sjukvårdskostnader. Större delen av kostnaderna för patienter med lung cancer uppstår första året efter diagnos. Det fanns även här stor skillnad i kostnader för de som överlever och de som senare avlider. Patienter som opererats hade högre kostnader jämfört med de som endast fick cellgifter eller som strål-behandlades. Totalt sjönk kostnaden ju svårare sjuk patienten var. En problematik vid kostnadsanalyser är att kostnader för läkemedel vid utprovning/test i särskilda studier och som då bekostas av läkemedelsföretag oftast inte finns med i redovisningen. När kostnaderna för olika behandlingar jämförs med överlevnadstiden för behandlingarna fanns en del svårförklarliga resultat som kräver ytterligare studier för man ska kunna dra några slutsatser. Eftersom det hade påvisats stora skillnader i överlevnad/dödlighet för patienter med lungcancer i den inledande studien gjordes en analys för att undersöka hur olika faktorer påverkar utfallet. Hög dödlighet förklaras främst av att patienten inte fått någon behandling, har dåligt allmäntillstånd eller har insjuknat i ett avancerat sjukdomsstadium. De mest ‖skyddande‖ faktorerna är om patienten blivit opererad eller haft kort remisstid från besök till behandling. Här visades också att befolkningen i de geografiska områden som i grundstudien hade högre dödlighet fortfarande hade detta även när hänsyn togs olika bakgrundsfaktorer. För anhöriga visar resultatet en ökad vårdkonsumtion och ökade vårdkostnader tiden efter patientens cancerdiagnos hos framförallt anhöriga till patienter med koloncancer och lungcancer. Antalet sjukdomsdiagnoser ökade signifikant för hela anhöriggruppen med 24 % året efter den cancersjukes diagnos. Psykiatriska diagnoser ökade signifikant hos anhöriga till kolon-, lung- och prostatacancer. Lungcancerpatienterna hade högst och patienterna med prostatacancer lägst antal sjukskrivnings-dagar. Patienter med anhöriga hade 48 % fler sjukskrivningsdagar än de som var utan anhörig. Anhöriga till lungcancersjuka hade störst antal sjukskrivningsepisoder och antal sjukdagar, och en jämförelse med normalbefolkningen visade att en signifikant ökning av sjukskrivning för denna grupp med 76 %. (Detta har redovisats i artiklar som inte ingår i avhandlingen).