CYTOGENETIC AND MOLECULAR GENETIC CHARACTERIZATION OF LIPOMAS

Abstract: Popular Abstract in Swedish Cancer uppstår via genetiska förändringar som leder till ohämmad reglering av celltillväxt. Tumörer i mjukdelar utgör en grupp av solida tumörer, med över 100 histologiska typer. Mjukdelstumörer uppstår från mesenkymal vävnad, som inkluderar fett, bindväv, muskulatur, och det perifera nervsystemet. Mjukdelstumörer är en extremt heterogen grupp, både vad gäller morfologi och kliniskt förlopp. Tumörerna kan i princip uppstå var som helst i kroppen, men den vanligaste lokalisationen är låret. De flesta mjukdelstumörer uppstår sporadiskt, men ärftligt betingade former existerar också. Mjukdelstumörer består både av benigna (godartade) och maligna (elakartade) tumörer. De benigna tumörerna är minst hundra gånger vanligare än de maligna som utgör mindre än 1% av alla maligna tumörer. Den största gruppen av mjukdelstumörer utgörs av fettvävstumörer, dvs tumörcellerna liknar normala fettceller; detta innebär dock inte nödvändigtvis att tumörerna utgår från normal fettvävnad. De olika fettvävstumörerna skiljs från varandra genom olika morfologiska och kliniska egenskaper hos tumören. I gruppen benigna fettvävstumörer ingår bland annat vanligt lipom (”fettknutor”), angiolipom, och spolcellslipom (SCL) och bland de maligna finns atypisk lipomatös tumör (ALT) / väldifferentierat liposarkom (WDLS). Tidigare studier har visat att de olika subtyperna av fettvävstumörer kännetecknas av karakteristiska kromosomavvikelser. För vissa av dessa har man funnit de molekylära konsekvenserna; en ofta inblandad gen är HMGA2 genen på kromosom 12. Avsikten med detta avhandlingsarbete var att närmare studera uttrycket och regleringen av HMGA2 och att klargöra de molekylära konsekvenserna av utvalda, cytogenetiskt påvisade kromosomavvikelser i fettvävstumörer, med särskild inriktning på benigna tumörer. Val av analysmetod varierade med frågeställning, men i första hand användes kromosombandningsanalys, som ger en övergripande bild av kromosomerna i celldelnings metafas stadium. Fluorescens in situ hybridisering (FISH) på metafaskromosomer användes för identifiera kryptiska rearrangemang av specifika kromosomloci. Polymeraskedjereaktionsanalys (PCR) och real-tids PCR (qRT-PCR) av cDNA från tumör-RNA användes för studera uttryck av de gener vi var intresserade av. Slutligen användes arraybaserade metoder, som bygger på nukleotidpolymorfier (SNP array), för högupplösande kopietalsanalys och global genexpressionsanalys (GGE), vilket ger en övergripande bild av uttrycket av alla kända gener i ett och samma experiment. I Artikel I studerades karyotypen i 272 vanliga lipom med kromosomavvikelser för att få en överblick över de förvärvade cytogenetiska förändringar som förekommer i dessa tumörer. Fyra cytogenetiska undergrupper påvisades: (1) strukturella rearrangemang av kromosomregionen 12q13-15 (förekom i 67% av fallen), med HMGA2 genen som sannolikt mål; (2) deletion av kromosomarm 13q (15%); (3) övertaliga ringkromosom (6%); (4) rearrangemang av kromosomband 6p21 (5%). Vidare kunde vi visa att lipom som inte uppvisar någon av dessa förändringar uttrycker HMGA2, vilket indikerar att de cytogenetiska avvikelserna är sekundära till dereglering av HMGA2. En av de cytogenetiskt/kliniskt/patologiska samvariationer vi fann, var att lipom med ringkromosomer i större grad återkom efter operation. I Artikel II var avsikten att studera uttrycksmönstret för HMGA2 i olika cytogenetiska och morfologiska undergrupper av fettvävstumörer. Högst uttryck identifierades i ALT och WDLS följt av vanliga lipom med rearrangemang av 12q13-15 och lipom med ringkromosom. Angiolipom, som vanligen saknar cytogenetiska avvikelser och vars molekylära genes fortfarande är okänd, hade ett lågt uttryck av HMGA2 genen. Det har visats att uttrycket av HMGA2 kan regleras post-transkriptionellt genom inbindning av mikro RNA (miRNA) let-7 familjen till den otranslaterade slutänden (3’UTR) av HMGA2. Vi kunde visa att tumörer som uttryckte hela genen saknade 3’UTR regionen, och därmed inte kunde nedregleras av let-7. 3’UTR förlusten berodde dock inte på förändring på DNA-nivå utan sannolikt på aktivering av mer proximala stoppsignaler. I Artikel III var avsikten att identifiera den minsta deleterade regionen (MDR) för 13q-deletioner i lipom och SCL, samt att påvisa målgenerna för dessa deletioner. I SCL identifierades två MDR och i lipom en MDR; den sistnämnda överlappade med MDR1 i SCL. Vid GGE analys uppvisade fem gener i MDR signifikant underuttryck i SCL. En av dessa var signifikant undertryckt också i lipom - C13orf1. I SCL såg vi också att miRNA miR-16-1 var underuttryckt. Slutligen fann vi också att i vissa lipom var 13q-deletionen sekundär till överuttryck av HMGA2 genen, vilket åter betonar vikten av uttryck av HMGA2 genen för lipomutveckling. Sammanfattningsvis har avhandlingsarbetet visat att lipom kännetecknas av karakteristiska kromosomavvikelser, där den vanligaste konsekvensen är aktivering av uttrycket av HMGA2 genen. Alternativa patogenetiska vägar, såsom rearrangemang av 6p21, vilket förmodligen leder till uttryck av HMGA1 genen och förlust av gener från kromosom 13, finns dock. Dessa, liksom mekanismerna för hur uttrycket av HMGA2 regleras, behöver studeras ytterligare.