Assessment and treatment of dizzy patients in primary health care

Abstract: Popular Abstract in Swedish Yrsel är ett vanligt förekommande symtom hos patienter som besöker primärvården. Det är det vanligaste symtomet hos äldre patienter och har identifierats som en riskfaktor för fall och nedsatt funktion i innerörats balansorgan har hittats hos patienter med höftfrakturer och handledsfrakturer. Man har också påvisat att 25 % av patienterna med kvarstående besvär efter whiplash associated disorder (WAD), har yrsel. Orsaken till yrsel är oftast godartad och livshotande tillstånd är sällsynta. Det övergripande syftet med denna avhandling var att, från ett sjukgymnastiskt perspektiv, studera undersökning och behandling av yra patienter i primärvården. I avhandlingen studerades två olika grupper med äldre patienter med multifaktoriell yrsel, en grupp patienter med WAD och yrsel samt en grupp bestående av samtliga yra patienter som sökte sjukgymnastikmottagningen på vårdcentralen Granen i Malmö under en period av 1 år. Balans mättes med Rombergs test seende och blundande, tandemstående seende och blundande, enbensstående seende och blundande, gång på linje, balansåtta samt ?Stops walking when talking?. Subjektivt upplevande av yrsel mättes med visuell analog skala samt med ?Dizziness Handicap Inventory? (DHI). Interventionen i artiklarna I, III och IV bestod av vestibulär rehabilitering. I artikel I studerades 42 patienter, 50 år och äldre, med multifaktoriell yrsel. Patienterna valdes slumpvis antingen till interventionsgrupp eller till kontrollgrupp. Patienterna i interventionsgruppen förbättrade sin förmåga att stå på ett ben och blunda. Ingen patient stannade i testet ?Stops walking when talking? och 97 % av patienterna klarade Rombergs test vid intest. Man kan därför anta att dessa två test lämpar sig något sämre vid undersökning av patienter med multifaktoriell yrsel i primärvården. I artikel II gjordes en retrospektiv sammanställning av data från journaler från patienter som besökt sjukgymnastmottagningen på vårdcentralen Granen på grund av yrsel. De diagnoser som hittades var multifaktoriell yrsel, perifer vestibulär sjukdom, yrsel som symtom vid WAD, ospecifik yrsel, fobisk postural yrsel och cervikal yrsel. Gruppen med multifaktoriell yrsel hade sämst utfall på balanstesten, medan gruppen med fobisk yrsel hade sämst utfall på DHI. Resultatet på DHI korrelerade inte med resultatet på balanstest, det vill säga, dålig balans betyder inte nödvändigtvis hög grad av självskattat handikapp på grund av yrsel och vice versa. När studiegruppen delades in i två grupper, en med patienter 65 år och yngre och en med patienter 66 år och äldre, hittades statistiskt signifikanta skillnader i alla balanstest, där den äldre gruppen presterade sämre. Det fanns också statistiskt signifikanta skillnader mellan grupperna avseende DHI, där den yngre gruppen hade högre grad av självskattat handikapp på grund av yrsel. I artikel III studerades 29 patienter med WAD och yrsel mellan 22 och 76 år gamla. Dessa valdes slumpvis till interventionsgrupp eller kontrollgrupp. Vid uppföljning hade interventionsgruppen förbättrat sin förmåga att stå på ett ben, sin förmåga att stå i tandemstående blundande samt hade sänkt sin grad av självskattat handikapp av yrsel, jämfört med kontrollgruppen. I artikel IV studerades 58 patienter med multifaktoriell yrsel i åldersgruppen 63 till 93 år. Trettioen patienter ingick i interventionsgruppen och 27 i kontrollgruppen. Vid uppföljningen hade interventionsgruppen förbättrat sin förmåga att stå på ett ben och blunda samt sin förmåga att gå häl till tå på en fem meter lång linje. Det fanns inga skillnader mellan grupperna i proportionen av hur många som fallit. Den vanligaste orsaken till fall var yrsel. Att ha dålig förmåga att stå i tandemstående fördubblade risken för att ramla. Avhandlingen pekar på vestibulär rehabilitering som en genomförbar och lämplig behandling för yra patienter i primärvården. Äldre personer med yrsel kan förbättra balansen genom vestibulär rehabilitering och personer med WAD och yrsel kan förbättra både balansen och självskattat handikapp.