Identifying, describing and promoting health and work ability in a workplace context

Abstract: Det övergripande syftet med denna avhandling är att identifiera, beskriva och främja hälsa och arbetsförmåga ur ett arbetsplatsperspektiv. Tre av delarbetena är kvantitativa och en är kvalitativ. Studie I och II är baserade på samma population av anställda inom kommunal hemtjänst, vilka besvarade ett frågeformulär. Studie III omfattar anställda vid olika enheter inom kommunal service, vilka besvarade ett frågeformulär vid tre tillfällen under en 9-månaders period. Studie IV baseras på kvalitativa intervjuer med arbetsgivare inom olika branscher. Den första studien syftade till att identifiera faktorer som främjar för upplevd självtillit (eng. self-efficacy), muskuloskeletalt välbefinnande (hälsa) och arbetsförmåga hos sjukvårdbiträden respektive undersköterskor inom kommunal hemtjänst. Resultatet från multipla regressionsanalyser visade att den fysiska arbetsbelastningen och säkerhetsklimatet främjade självtilliten i båda grupperna, och för undersköterskorna hade även kön och ålder betydelse för självtilliten. Muskuloskeletalt välbefinnande hos sjukvårdsbiträden var relaterat till kön och upplevd grad av säkerhet. Främjande faktorer för arbetsförmåga hos sjukvårdsbiträden var ålder, anställningstid och säkerhetsklimat. Hos undersköterskor var kön, grad av säkerhet, självtillit och muskuloskeletalt välbefinnande främjande faktorer. Dessa skillnader bör beaktas vid planering av framtida interventioner. Hos båda professionerna kan fysisk arbetsbelastning minskas, och arbetsplatsens säkerhetsklimat och den anställdes egen självtillit stärkas. Syftet med den andra studien var att beskriva hemtjänstpersonalens upplevelse av säkerhetsklimat och arbetsförhållanden, aktiviteter för ökad säkerhet i arbetet, självtillit, hälsa och arbetsförmåga. Generellt rapporterade personalen höga fysiska belastningsnivåer och en hög frekvens av muskuloskeletala symtom. Signifikanta skillnader mellan hemtjänstgrupperna noterades avseende säkerhetsklimat, socialt stöd, inflytande över beslut, grad av säkerhet i arbetet, och grad av deltagande i arbetsplatsens säkerhetsarbete. Personalen angav ett antal faktorer som begränsade möjligheterna att utföra arbetet på ett säkert sätt. Detta betyder att hemtjänstgrupper med ’goda praktiska lösningar’ kan utgöra roll modeller för andra grupper när det gäller att utveckla fungerande lösningar i det dagliga arbetet. Arbetsgivarstöd, tydliga rutiner, intern- och extern samverkan och påverkansmöjligheter för de anställda, kan ge bättre förutsättningar att utföra arbetet med högre kvalitet och säkerhet. I den tredje studien beskrivs effekterna av två interventioner för kvinnor med muskuloskeletala symtom, anställda inom kommunal service: en ’self-efficacy utbildning’ respektive en ’ergonomisk utbildning’. Båda syftade till att stärka deltagarnas egna resurser i förhållande till sitt arbete. Båda interventionerna visade goda effekter, men på olika sätt i de båda grupperna. Den upplevda arbetsförmågan ökade i ’self-efficacy gruppen’. I den ’den ergonomiska gruppen’ ökade användningen av smärt coping strategier. Arbetsgivarnas upplevelser av hur arbetsrehabilitering kan planeras för att bli av bättre kvalitet och mer kostnadseffektiv, beskrevs i den fjärde studien. Arbetsgivarna ansåg att processen kunde förbättras genom att de arbetade utifrån ett holistiskt perspektiv, gav de sjukskrivna stöd, utvärderade deras måluppfyllelse och gav rehabiliteringsprocessen tillräckligt med tid. Proaktiva arbetsplatsinsatser och god kommunikation inom arbetsplatsen var för enligt dem förutsättningar för en lyckosam arbetsåtergång.