The diversity of mind wandering : The role of individual differences and cognitive factors

Abstract: Popular Abstract in Swedish Variation i dagdrömmar: Individuella skillnader och kognitiva faktorers roll Människor spenderar en stor del av sin vakna tid åt att tänka på saker som är orelaterade till den uppgift de håller på med eller den omgivning de befinner sig i (dagdrömmar). Under tiden man jobbar, läser en tidning, eller väntar på bussen kan man exempelvis börja tänka på något trevligt man ska göra nästa helg eller en tidigare deprimerande händelse som upprör en. Dagdrömmar är förenade med både fördelar (t.ex. att förbereda sig inför framtiden) och nackdelar (t.ex. att prestationen försämras på den uppgift man håller på med) och det är därför viktigt att förstå hur dagdrömmar regleras. Denna avhandling innehåller fyra studier som syftar till att öka vår kunskap om individuella skillnader i dagdrömmar genom att undersöka betydelsen av uppmärksamhetskontroll och affekt. Individuella skillnader i uppmärksamhetskontroll visar sig bl.a. i hur lätt man har för att hämma olämpliga beteenden, uppdatera information i arbetsminnet, eller att växla mellan olika uppgifter. Tidigare forskning har visat att människor med lägre uppmärksamhetskontroll dagdrömmer mer än andra, men sambandet är svagt och det är möjligt att olika dagdrömmar regleras på olika sätt. Individer varierar i vilken utsträckning de finner dagdrömmar trevliga och hjälpsamma (positiv dagdrömsstil) eller deprimerande och upprörande (negativ dagdrömsstil). Studie 1 indikerade att sambandet mellan dagdrömmar och uppmärksamhetskontroll i form av arbetsminnekapacitet var olika beroende på om man hade en negativ dagdrömsstil eller ej: Arbetsminnekapacitet var negativt relaterat till dagdrömmar för de med hög-negativ dagdrömsstil och positivt för de med låg-negativ dagdrömsstil. Resultaten visade däremot inget sådant samband för den positiva dagdrömsstilen. Studie 2 visade att individer med högre emotionell instabilitet eller lägre självregleringsförmåga dagdrömde mer än andra. Studien fann inte stöd för antagandet att människor med högre förmåga att växla mellan uppgifter oftare skiftar till mer positiva dagdrömmar när de gör uppgifter som kräver relativt lite uppmärksamhet. Studie 3 visade att människor med hög dissociation (dvs. de som t.ex. har upplevelser av att vara frånkopplade från sina tankar, känslor, eller kropp) eller hög mottaglighet för hypnos dagdrömde mer än andra. Resultaten indikerade att dagdrömmar utmärktes av låg kontroll/medvetenhet om vad man nyss tänkte på, och att detta samband var starkast hos de med hög dissociation och hög mottaglighet för hypnos. Studie 4 testade om vuxna individer med traumatiska upplevelser i barndomen varierade i dagdrömmande beroende på om de hade olösta traumatiska händelser i barndomen, men fann inget sådant samband. Däremot bekräftade studien tidigare resultat som visat att dagdrömmar ofta karakteriseras av låg kontroll/medvetenhet, hög dissociation, och hög negativ affekt. Sammantaget bidrar resultaten i den här avhandlingen till att förena olika kognitiva teorier om dagdrömmar och belyser vikten av att beakta variationen i dagdrömmars innehåll när man försöker förstå dessa i förhållande till uppmärksamhetskontroll och olika personlighetsegenskaper. Jag föreslår att det finns olika underkategorier av dagdrömmar som verkar genom olika kognitiva processer. En kategori är mer vanligt förekommande hos människor som är dissociativa och mottagliga för hypnos. Den utmärks av neutral eller negativ affekt, låg arbetsminneskapacitet och låg självregleringsförmåga. En annan kategori som utmärks av positiv affekt är mindre klar i sin relation till uppmärksamhetskontroll.