On receptor changes in cerebral arteries after subarachnoid haemorrhage

University dissertation from Department of Internal Medcine, University Hospital of Lund

Abstract: Popular Abstract in Swedish Subarachnoidalblödning är en blödning från hjärnans stora artärer. Blödningen kan uppstå spontant till följd av en försvagning av blodkärlet, vilket leder till en utbuktning som brister, eller som följd av trauma mot huvudet. Subarachnoidalblödning ger upphov till huvudvärk, illamående och kräkning och kan medföra högre eller lägre grad av medvetande-sänkning. Efter den akuta fasen kan det uppstå en ogynnsam sammandragning av hjärnans artärer som kan medföra en nedsatt blodtillförsel till hjärnvävnaden. Dette kan i svåra fall leda till syrebrist i hjärnvävnaden. Den ogynnsamma kärlsammandragningen uppstår i genomsnitt 4 till 10 dagar efter blödningen och kan dels medföra akuta neurologiska symtom, och även på längre sikt nedsatt funktion. Behandlingen utgörs av noggrann övervakning inom intensivvård med symptomatisk och profylaktisk behandling. Någon egentlig specifik medicin mot denna kärlsammandragning finns dock inte. Blodkärlens grad av sammandragning regleras genom specifika ämnens påverkan av så kallade receptorer, som sitter på muskelcellerna i blodkärlen. Två av dessa ämnen som rönt stor uppmärksamhet i samband med hjärnans blodkärlssammandragning är endothelin och serotonin. För några år sedan visades att blodkärl från tarmcirkulationen kan ändra sina receptorsammen-sätning vid odling av blodkärlssegment. Speciellt observerades tillkomsten av den så kallade ET(B)-receptorn. Denna receptor finns också i friska blodkärl, men påverkan av denna leder vanligtvis till avslappning av kärlet. I det odlade kärlet medför påverkan av denna receptor istället en kärl-sammandragning. Målet för avhandlingen var dels att undersöka om liknande fenomen existerar i hjärnans blodkärl, samt att öka kunskapen om den ogynnsamma kärlsammandragning som beskrivs ovan. Vid odling av hjärnblodkärl från råttor observerades också förekomst av ET(B)-receptorn, men tillika sågs en väsentligt ökad känslighet för endothelin, till skillnad från observationer gjorda på blodkärl från tarmcirkulationen. Detta betyder att det odlade kärlet drar sig samman vid mycket lägre koncentrationer av endothelin än det friska. Liknande undersökningar har även gjorts på hjärnans blodkärl hos människor. Här sågs ingen omedelbar förekomst av ET(B)-receptorn, men man observerade en ökad känslighet för endothelin. I studier där förändringar i serotonin-receptorregleringen undersöktes sågs förekomst av 5-HT(1B/1D)-receptorn, som normalt inte förekommer i friska hjärnblodkärl hos råttor. För att undersöka om dessa observationer hade relevans för förståelsen av den ogynnsamma kärlsammandragningen i hjärnan, användes en experimentell subarachnoidalblödnings-modell på råttor. Vid efterföljande undersökning fann man en ökad känslighet för både endothelin och serotonin. Den ökade känsligheten för endothelin visade sig vara resultatet av ett komplext samspel mellan den normalt förekommande ET(A)-receptorn och en uppregulerad ET(B)-receptor. Den ökade känsligheten för serotonin kan förklaras med en uppreglering av 5-HT(1B)-receptorn. Det är visat att de fenomen som kan framkallas i blodkärl genom odling också till viss grad förekommer i användandet av subarachnoidalblödnings-modellen. Undersökning av blodkärl från hjärnan från patienter som avlidit på grund av cerebrovakulär sjukdom gav stöd för vår hypotes: Ett signifikant ökat uttryck av ET(B)-receptorn påvisades. Genom analys av dels vilka receptorer som ökar vid cerebrovaskulär sjukdom, dels via vilken mekanism det sker, hoppas vi kunna påvisa nya möjligheter at påverka sjukdomsförloppet.

  This dissertation MIGHT be available in PDF-format. Check this page to see if it is available for download.