Biomarkers in sepsis and other severe infections

University dissertation from Department of Clinical Sciences, Lund University

Abstract: Popular Abstract in Swedish Det är en utmaning att behandla patienter med allvarliga infektioner eftersom immunförsvaret reagerar olika på olika mikroorganismer. Immunförsvarets reaktion har i sin tur en stor betydelse för symtombild, kliniska fynd och prognos. Vid blodförgiftning (sepsis) förändras dessutom sannolikt immunsvaret under det kliniska förloppet. Man tror att det inledningsvis vid sepsis sker en aktivering av det proinflammatoriska immunförsvaret. I de fall där aktiveringen blir för kraftig skapas en förödande antiinflammatorisk negativ återkoppling med risk för sekundära infektioner och död. Den här avhandlingens mål var att undersöka om en utökad analys av vita blodkroppar kan ge information av värde för diagnostik och behandling av patienter med allvarliga infektioner med fokus på sepsis. I den första studien granskade vi ytmarkörer på vita blodkroppar från patienter med antingen sepsis, borrelia, tuberkulos, körtelfeber, influensa eller bindvävssjukdom. Vi kunde där se att vissa markörer framträdde vid en halvakut bakteriell infektion eller en bindvävssjukdom. Den här typen av analys skulle kanske i en del fall kunna hjälpa till att skilja mellan bakterie- och virusinfektioner. Vår slutsats är att metoden skulle kunna hjälpa till i diagnostiken av vissa patienter med oklar feber. Den andra artikeln var en studie av dendritiska celler som, genom att de presenterar antigener för lymfocyter, fungerar som en viktig brygga mellan det medfödda och det förvärvade immunförsvaret. Vi kunde visa att det specifika proteinet Wnt5a hämmade bildandet av speciella dendritiska celler med ursprung från monocyter. Vi kunde också visa att när monocyter stimulerades med Wnt5a började de tillverka IL-6. Wnt5a’s egenskaper skulle kunna vara en av förklaringarna till det minskade antalet dendritiska celler hos patienter med sepsis. I vår tredje artikel undersökte vi det aktiverande och det hämmande immunsvaret hos patienter med sepsis, septisk chock och allvarliga virusinfektioner. Vi såg att tecken på immunhämning dominerade hos patienter med grampositiv sepsis och septisk chock medan monocytaktivering var vanligt hos patienter med gramnegativ sepsis. Det viktigaste fyndet var dock de uttalade individuella variationerna. Våra data antyder att det är viktigt att undersöka hur immunförsvaret reagerat hos den enskilde sepsis patienten innan man ger behandling för att undertrycka eller stimulera det. I vårt fjärde arbete undersökte vi förekomsten och funktionen av en särskild sorts immunhämmande celler, myeloid derived suppressor cells (MDSCs), hos patienter med sepsis. MDSCs är en nyupptäckt celltyp känd för att dämpa immunförsvaret vid cancer. I studien såg vi att olika bakterier kan framkalla generering av olika typer av MDSCs. Vi såg också att MDSCs kan hämma tillväxten av T-celler.

  CLICK HERE TO DOWNLOAD THE WHOLE DISSERTATION. (in PDF format)