Aspects of meaning in everyday occupations and its relationships to health-related factors

Abstract: Popular Abstract in Swedish Människors behov av och rättighet till meningsfull sysselsättning är en angelägenhet som engagerar flera samhälleliga instanser och yrkesgrupper. Arbetsterapeuter har utvecklat speciella kunskaper om hur sysselsättning och meningsfull aktivitet kan användas i terapeutiskt syfte för handikappade, skadade och sjuka personer som förlorat sin förmåga till ett självständigt och aktivt liv. Med sysselsättning avses i arbetsterapeutiska sammanhang det dagliga livets sysslor, innefattande arbete, fritidsaktiviteter, hemsysslor och omsorg om den egna personen och andra. Ett viktigt grundantagande inom arbetsterapi är att meningsfulla aktiviteter leder till hälsa, välbefinnande och utveckling för individen. Detta gäller såväl för friska personer som för personer som drabbats av sjukdom eller skada. Emellertid bygger detta antagande mestadels på kliniska erfarenheter, och det finns mycket lite forskning som kan belägga eller vederlägga antagandet om ett sådant samband. Detta har varit ett incitament för denna avhandling, som har det övergripande syftet att utforska meningsaspekter som är associerade med utövandet av dagliga aktiviteter, samt att undersöka relationer mellan aktivitet, mening och hälsorelaterade faktorer hos vuxna och äldre med och utan kronisk smärta. Ett ytterliggare syfte var att under processens gång utveckla metodologi och teori för detta forskningsområde. Avhandlingen utgår från två kontexter, en klinisk och en epidemiologisk. Utifrån dessa kontexter reses olika frågeställningar som besvaras i en rad studier. Avhandlingen är sammansatt av sex delstudier. Syftet för den första delstudien var att i en klinisk kontext belysa vilka upplevelser i samband med aktivitet som driver den terapeutiska processen framåt i en aktivitetsgrupp för personer med kronisk smärta. I en serie aktivitetsgrupper fokuserades i vilken utsträckning så kallade flow-upplevelser, karaktäriserade av att individen helt fokuserar på och absorberas av aktiviteten, ingick i den terapeutiska processen för deltagarna. Aktivitetsgrupperna videofilmades och deltagarna intervjuades därefter enskilt. Resultatet visade att deltagarna periodvis upplevde episoder av lekfullhet och flow i aktivitetsgrupperna, och att de i samband med dessa beskrev tillstånd av välbefinnande och lindrad eller bortglömd smärtupplevelse. Den andra delstudien baserades på ett epidemiologiskt material angående äldre personers hälsa, ingående i den s.k. Dalbystudien. Syftet var att i ett epidemiologiskt perspektiv undersöka samband mellan graden av aktivitet och överlevnad. Uppgifter om deltagarnas aktivitetsgrad relaterades till överlevnad i gruppen. För kvinnor fanns ett samband, som pekade på att ju högre aktivitetsgrad, desto längre överlevnad. Motsvarande samband kunde inte påvisas för män, möjligtvis på grund av att aktivitetsfrågorna inte fångade typiskt manliga aktiviteter på ett tillfredsställande sätt. Den tredje delstudien syftade till att arbeta fram en metodologi för att studera sambandet mellan upplevelsekvaliteter i samband med aktiviteter och en hälsorelaterad aspekt, känsla av sammanhang. För att göra upplevelser i samband med aktivitet möjliga att operationalisera användes flow-begreppet. Flow beskriver optimal upplevelse som bygger på en balans mellan aktiviteters utmaningar och färdigheterna hos aktören, som i förhållande till individens medelprestation ligger på en hög nivå. Upplevelser av dagliga aktiviteter studerades med hjälp av den datainsamlingsmetod som arbetats fram i samband flow-konceptet, Experience Sampling Method (ESM). En metod för att kvantifiera såväl aktivitetsupplevelser som känsla av sammanhang föreslogs. Metoden ansågs användbar för både för kliniska fallstudier och för större vetenskapliga studier. I ett litet urval om sex personer, med och utan kronisk smärta, redovisades sådana samband på ett deskriptivt sätt. Kvalitativa intervjuer med stort utrymme för deltagarens eget berättande (?narratives?) användes för att validera metoden. Delstudie nummer fyra bygger på metodologin från delstudie tre och fokuserade sambandet mellan aktivitetsupplevelser och olika hälsorelaterade aspekter bland personer med och utan kronisk smärta. Personer med och utan kronisk smärta hade tämligen likartade aktivitetsupplevelser med ca 25% flow-upplevelser, men personerna med smärta hade starkare upplevelser av att utmaningen var större än förmågan, vilket anses leda till ett tillstånd av ängslan. Smärtgruppen hade även lägre självskattad generell hälsa, men grupperna skilde sig inte åt beträffande psykologisk hälsa och känsla av sammanhang. Resultaten visade på vissa signifikanta samband mellan aktivitetsupplevelser och hälsa, varav de tydligaste fanns mellan upplevelser av generellt positiv upplevelse vid aktivitet och psykologisk och självskattad generell hälsa. Dessa samband var signifikanta även när de kontrollerades för faktorerna kronisk smärta, arbete/studier, kön och ålder. Den femte delstudien syftade till att genom narrativa djupintervjuer och upplevelse-sampling undersöka vilka meningsbärande element som kan återfinnas i samband med att personer med kronisk smärta utför sina dagliga aktiviteter. Meningsupplevelserna var av två slag ? aktivitetsrelaterade och värderingsrelaterade. De aktivitetsrelaterade meningsupplevelserna uppstod vid utförandet av olika aktiviteter, såsom att syssla med en hobby eller umgås med vänner. De värderingsrelaterade meningsupplevelserna var inte så tätt förknippade med en viss aktivitet, utan snarare med ett personligt förhållningssätt, som innebar att ta vara på det dagen bjöd eller njuta av en vacker omgivning. Det narrativa perspektivet visade på att informanterna generellt sett stött på motgångar redan tidigt i livet, såsom mobbning, och att de senare mött sjukdom och förslitningar i stor utsträckning. De värderingsrelaterade meningsupplevelserna hade blivit allt mer betydelsefulla med åren, och verkade ersätta de aktivitetsrelaterade när en aktivitet inte längre kunde utföras. Inget tydde på att dessa personer med kronisk smärta levde ett liv som var fattigt på meningsupplevelser, även om det fanns indikationer på att man inte tänkte så mycket på dem. Man var ej heller så medvetna om de optimala upplevelser som fanns i vardagen. I den sjätte och sista delstudien var syftet att teoretiskt beskriva värden av betydelse för att befrämja mening i dagliga aktiviteter och att tillhandahålla en begreppsmässig struktur för analys av dessa aktiviteter. På basis av den kunskap som finns beträffande dagliga aktiviteter och som genererats ur såväl detta avhandlingsarbete som internationell forskning, formulerades en teoretisk struktur som fokuserar på aktiviteters värde och mening. För att vara meningsbärande måste en aktivitet ha ett värde för individen. Detta kan vara av konkret, symbolisk eller självbelönande karaktär. Dessutom måste aktiviteten ha en koppling till individens livshistoria. En sådan anknytning kan finnas sedan tidigare, men den kan även etableras när som helst i livet. En ny form av kategorisering av aktiviteter, som bygger på aktiviteters värde och syftet med dem, presenteras också i den teoretiska modellen. Kategorin underhållsaktiviteter syftar till att upprätthålla skötsel av hem, egna personen och andra och bygger till stor del på konkreta värden. Produktiva aktiviteter utgörs av i huvudsak arbete och studier och har mestadels konkreta värden, men kan även ha symboliska och självbelönande inslag. Rekreativa aktiviteter syftar till avkoppling och vila, och har ofta starka symboliska värden. Lekfulla aktiviteter är per definition självbelönande, men kan även ha symboliska och konkreta inslag, och syftar till stimulering och utveckling för individen. Denna teoretiska modell behöver empiriskt testas för att dess validitet skall kunna demonstreras.