Undercover Operations in No-women's Land. The Swedish Armed Forces through a Gender Lens

Abstract: Popular Abstract in Swedish Sedan 1980 finns det inte längre några formella restriktioner vad gäller i vilken typ av befattningar, positioner eller förband som kvinnor kan jobba som yrkesofficerare i den svenska Försvarsmakten (FM). I denna avhandling studeras närmare hur långt integreringen av kvinnor i den svenska FM har kommit, hur kvinnliga officerares situation ser ut idag, och vad deras närvaro har inneburit för den svenska FM. Avhandlingen bygger på tre separata studier. Den första innehåller följande tre huvudkomponenter: - Analyser av statistik från försvarsmaktens databaser, - Enkäter som sänts ut till kvinnliga och manliga officerare, och slutligen, - Intervjuer Resultaten från den första studien visar att: - Manliga officerare befordras snabbare än deras kvinnliga kollegor, - Kvinnliga officerare är underrepresenterade i de högre militära graderna och överrepresenterade i de lägre, - Kvinnliga officerare inte innehar förtroendebefattningar i samma utsträckning som deras manliga kollegor, samt - Kvinnliga och manliga officerare jobbar på olika positioner i organisationen. Skillnaderna i karriärvägar förklaras delvis genom begreppet ”glaskorridor”, vilket innebär att genom den position som en individ gör entré in i organisationen är avgörande för individens karriär och lämnar små möjligheter för senare förändringar. I den andra studien analyseras projektet ”Den Kreativa Olikheten” (KREOL), som är en av de mer strukturerade insatserna som gjorts för att förbättra situationen för de kvinnliga officerarna. Det som framför allt studeras är de officiella dokument som finns kring KREOL-projektet. Dessa visar att diskursen vad gäller minoriteter har ändrats – från att ha fokuserat integreringen av kvinnor till att handla om mångfald – primärt baserad på en mångfald av kulturer och multietnicitet. En tolkning av detta är att kvinnor som grupp har blivit marginaliserad i den officiella diskussionen kring minoriteter, och därmed minimeras risken att den svenska FM skulle bli mer eller mindre tvingad att vidta förändringar som faktiskt skulle öka antalet kvinnor inom organisationen. Syftet med den tredje och sista studien är att visa på några av de sätt på vilket femininitet konstrueras i den svenska FM. I denna studie beskrivs ett antal situationer. Dessa situationsbeskrivningar följs av diskussioner avseende hur femininitet konstrueras i de specifika situationerna. De dimensioner av femininitet som framför allt framträder i denna studie är att kvinnor står utanför, och att deras huvudsakliga bidrag ligger antingen i att vara underhållning eller stå för service (vilket i militär terminologi är samma sak, de organisatoriska enheter som på olika sätt sysslar med service, benämns nämligen underhållsförband), allt medan männen sysslar med strid. De sammantagna resultaten från denna avhandling visar, vad gäller situationen för kvinnliga officerare i den svenska FM, att kvinnor som grupp är marginaliserade och segregerade, speciellt vad gäller i termer av makt. Det blir också tydligt genom denna avhandling att trots att det inte längre finns några formella hinder för kvinnor i den svenska FM, så finns det fortfarande ett mycket starkt motstånd i form av en stark organisationskultur. En, kanske ganska provokativ slutsats att dra från resultaten i denna avhandling är att det starka motståndet mot kvinnor kan fortsätta att existera tack vare det faktum att Sverige, och framför allt den svenska armén, inte har varit i strid och därmed prövats på nästan 200 år.