Community mobilization and peer education in a HIV-STI prevention program for university students

Abstract: Popular Abstract in Swedish Det är en viktig uppgift för samhället att förebygga HIV och STI (sexuellt överförbara infektioner) bland ungdomar. Under de första åren av 1990-talet, när denna studie genomfördes, ökade dessa infektioner på ett oroväckande sätt. Detta gällde särskilt klamydiainfektionerna och nästan 25% av studenterna vid Lunds universitet rapporterade att de hade haft en konstaterad STI. Under de sista åren av 1990-talet minskade dock förekomsten av STI och risken att bli smittad av HIV bedömdes som allt mindre. Under 2000-talets första år har trenden vänt igen och STI bland ungdomar har ökat dramatiskt. Det finns flera tänkbara anledningar till detta, bl a det faktum att undervisningen i sex och samlevnad i skolorna har minskat till följd av ekonomiska nedskärningar. Andra förhållanden som kan spela in är en ökad social segregation bland ungdomar och en ökning av skolk och drogmissbruk. Denna avhandling är en utvärdering av en modell för att förebygga STI-HIV, ”Projekt 6”, som introducerades bland de studerande vid Lunds universitet mellan 1991-95, framförallt genom att påverka studenterna att öka konsekvent kondomanvändning med nya sexpartners. Modellen bygger på metoder som stimulerar målgruppens aktiva deltagande (community mobilisation), upplysning via särskilt utbildade representanter ur målgruppen (peer education) och studenternas aktiva samarbete med de mottagningar som diagnostiserar och behandlar STI och HIV. Huvudsyftet med avhandlingsarbetet var att undersöka effekten av ”Projekt 6” på en konsekvent kondomanvändning bland studenterna vid Lunds universitet. Olika delstudier analyserade sambandet mellan studenternas sociala bakgrund, olika psykosociala faktorer, sexualvanor och andra beteendefaktorer och hur detta påverkade sannolikheten att nås av projektets budskap och vidare hur detta påverkade en konsekvent kondomanvändning. En enkätundersökning genomfördes i tre omgångar, (1992, -93 och -95) i ett slumpmässigt urval av heltidsstuderande inskrivna vid Lunds universitet. Enkätens frågor baserades på tidigare publicerade vetenskapliga studier inom området, på en specifik teori om hur individers beteende förändras (behaviour change theory), och diskussioner i fokusgrupper. Enkätsvaren var helt anonyma. Den sammanlagda svarsfrekvensen blev 70% (1429 enkätsvar). Projektet nådde 68% av samtliga studenter och 82% av de studenter som bodde i någon typ av studentbostad. Analysen visade också att projektet nådde atudenter med flera riskbeteenden, t.ex. många sexpartners totalt, många sexpartners under de senaste 6 månaderna, lägre ålder för sexdebut, tidigare konstaterad STI och att inte ha ett stadigt förhållande. Projektets budskap ansågs dessutom som mer personligt relevant än de budskap som spridits från andra källor och mer trovärdigt andra än den information som kommit fram i massmedia. Dock nådde inte projektet alla och dessa karakteriserades av att de var äldre än genomsnittet, fler av dem levde i ett fast förhållande som varat längre än ett år, och de bodde i högre utsträckning utanför Lund eller var nya studenter vid Lunds universitet. Analyserna visade också att det fanns ett statistiskt säkerställt samband mellan att ha nåtts av projektet och konsekvent kondomanvändning. Detta gällde i nästan alla studentgrupper, även de med den högsta risken för att smittas med STI eller HIV. Dessutom visade sig projektet hållbart under hela den tid som studien pågick och det är fortfarande aktivt tio år efter starten. Studien bekräftade också betydelsen av att kunna påverka faktorer som socialt inflytande och sociala normer för att kunna förebygga STI och HIV. Dessutom har studien bidragit med ny kunskap om betydelsen av faktorn handlingskontroll (action control). Dvs insikten att en konsekvent kondomanvändning med alla nya sexpartners kräver en förmåga att kunna hantera en situationsbetingad risk. Denna förmåga påverkas av faktorer på flera nivåer, den sociala nivån, nivån relaterad till förhållandet med sexpartnern och den rent individuella nivån. Studien visar att universitetsungdomar kan mobiliseras i genomförandet av en effektiv insats för att förebygga STI och HIV. Vidare att detta är ett värdefullt komplement till andra former av insatser, t.ex. generella informationskampanjer. Med tanke på den aktuella trenden med en ökning av STI bland unga människor, så kan detta bli ett viktigt bidrag till den kunskap som behövs för att kunna vända denna utveckling.