Direct and endothelium-linked serotonergic control of vascular tone in human uterine and umbilical arteries

Abstract: Popular Abstract in Swedish Blodflödet i livmoder- och navelsträngsartärerna påverkar bl a faktorer såsom tillväxt av livmoderns slemhinna, vidhäftningen av ägget och fostertillväxt. Det har betydelse för dessa funktioner både vid normal graviditet och vid tillstånd såsom t ex, havandeskapsförgiftning och tillväxthämning hos fostret. Blodflödet regleras av faktorer som inverkar på den glatta muskulaturen i dessa kärl, dvs nerver i kärlväggen samt ämnen som cirkulerar i blodet och som frisätts lokalt. NPY är ett äggviteämne som identifierats både i centrala och perifera nervsystemet. Noradrenalin är den klassiska signalsubstansen i det sympatiska nervsystemet. I det första delarbetet undersöks förekomsten av NPY och dess effekt i livmoder artärer. I ca 50 % av de nerver där NPY observeras tycks det lagras tillsammans med noradrenalin. Noradrenalin drar samman den glatta kärlmuskulaturen i livmoder artärerna och denna effekt förstärksav NPY. Serotonin är en substans som frisätts från blodplättarna då dessa aggregerar och som ger upphov till en kärlsammandragning. Det finns åtminstone fyra undergrupper av serotonin receptorer, 5-HT1, 5-HT2, 5-HT3 och 5-HT4. I arbete II och III studeras serotonins effekt på livmoder och navelsträngsartärerna och de receptorer som förmedlar effekterna klassificeras. I livmoderartärer ger serotonin en kärlsammandragning och denna effekt förmedlas av 5-HT2 receptorer, men det tycks även finnas en mindre grupp av 5-HT1 receptorer. I navelsträngsartärer ser man likaledes en kärlsammandragande effekt av serotonin men effekten är medierad av 5-HT1 och 5-HT2 receptorer, sannolikt hälften av vardera. Inre kärlväggen består av ett enda cellager (endotel) och frisätter både kärlvidgande och sammandragande substanser. I delarbete III och IV studeras endotelets betydelse för serotonineffekten på livmoder och navelsträngsartärer. Vi försöker hitta de substanser som medierar endotelets effekter och vi klassificerar de receptorer som förmedlar dessa. I livmoderartärer frisätter endotelet en kärlvidgande substans som svar på serotonin och denna substans förefaller vara prostacylin. Effekten tycks medierad vis 5-HT1 receptorer. I navelsträngsartärerna frisätter endotelet istället en kärlsammandragande substans men har vi inte kunnat identifiera vilken denna substans är. Denna serotonineffekt verkar dock också vara 5-HT1 receptor medierad.