Detection of glue deficiency beneath a thin layer of laminated wood using thermography

Abstract: Denna avhandling presenteras i form av en monografi bestående av en teoridel och en experimentell del. Syftet med teoridelen är att ge en samlad bild av hur de termiska fenomen som förekommer inom termografi teoretiskt kan beskrivas samt hur olika faktorer påverkar resultaten vid en termografisk mätning. Målet med de experimentella mätningarna var att bestämma inträngningsdjupet för detektering av limbrist under ytskikt av olika träslag, provmetodernas upplösningsförmåga samt deras snabbhet. Det experimentella arbetet är huvudsakligen utfört med uppvärmningstermografi och lock-in-termografi. Defektdjup, defektstorlek, graden av limbrist och ytskiktets träslag har varierats. Limbommar med en termisk defektstorlek, d.v.s. kvoten av defektstorlek och defektdjup, större än 4 är detekterbara för både lock-in-termografi och uppvärmningstermografi. Under ett defektdjup på 3-4 mm ligger den bortre gränsen för detekterbarhet. Den högsta kontrasten erhålls för de största limbommarna (24 mm) under det tunnaste (0,5 mm) ytskiktet. Inga generella slutsatser beträffande ytskiktets träslag kan dras. Magra limfogar ger ungefär hälften så hög kontrast som rena limbommar. Om provningen utförs på redan svala provkroppar, är uppvärmningstermografi snabbast eftersom lock-in-termografi kräver en uppvärmningsfas för att nå ett någorlunda stationärt värmeflöde inuti provkroppen. Om provningen utförs på redan uppvärmda provkroppar, är lock-in-termografi snabbare såvida man inte kyler ned provkropparna med t.ex. kall luft, s.k. nedkylningstermografi. Den mest näraliggande tillämpningen av de studerade teknikerna ligger inom parkettindustrin.