Trait anxiety as a determinant of psychological test results

Abstract: Popular Abstract in Swedish Ur ett utvecklingsbiologiskt perspektiv är ångest en primär emotion som är mer eller mindre närvarande hos oss alla. Inom vissa gränser anses en individs vanemässiga ångestnivå vara ett centralt personlighetsdrag av betydelse för individens förmåga att känna oro, uppfatta sin omvärld, och vara känslig för negativa stimuli. Som personlighetsdrag har ångest ofta rapporterats påverka prestation i kognitiva test samt rapportering av olika besvär och stressupplevelser. Då psykologiska metoder och test ofta används för att studera skillnader mellan grupper av individer kan ett systematiskt inflytande av ångest leda till att observerade gruppskillnader feltolkas. Trots att detta samband är känt har det emellertid inte studerats i någon större omfattning vad gäller friska yrkesverksamma populationer. Tidigare studier har typiskt undersökt studenter eller grupper av mer eller mindre kroniskt sjuka individer. Av denna anledning undersöktes ångestens potentiella inflytande på testprestation i två forskningsprojekt, vid avdelningen för Yrkes- och miljömedicin vid universitetssjukhusen i Lund och Malmö. Projekten var delvis finansierade av Rådet för Arbetslivsforskning. Det övergripande syftet var att erhålla kunskaper om relationen mellan ångest och psykologiska testresultat i grupper som kan anses tämligen representativa för yrkesarbetande svenska män och kvinnor. Även skillnader i personers förmåga att inför sig själva eller andra framställa sig i god dager har studerats (social önskvärdhet). Specifikt undersöktes: (a) huruvida test som används för att detektera lösningsmedelsbetingad hjärnskada var känsliga för variationer i ångest, (b) huruvida självrapporterad ångest och social önskvärdhet var relaterat till ångest och defensiva strategier i MCT, (c) om ångest och social önskvärdhet kunde förutsäga neuropsykologisk testprestation, rapportering av symptom, psykosociala förhållanden, och sociala interaktioner, (d) om ångest och social önskvärdhet var relaterat till psykofysiologisk stressaktivering. Totalt studerades tre grupper av individer. Den första gruppen bestod av 57 män i åldrarna 28 till 64 år med kronisk toxisk encefalopati, orsakad av långvarig exponering för organiska lösningsmedel (Artikel I). Grupp två bestod av 98 friska yrkesarbetande män i åldrarna 25 till 63 år (Artikel I, II & III). Grupp tre bestod 101 friska yrkesarbetande kvinnor i åldrarna 24 till 61 (Artikel IV). Alla deltagare genomgick en medicinsk undersökning, frågeformulär, neuropsykologisk undersökning samt MCT. I artikel I påvisades att ångest var relaterat till långsammare prestation i reaktionstidstest hos friska män men inte hos män med kronisk toxisk encefalopati. Detta är intressant då reaktionstidstest anses vara känsliga instrument då man önskar särskilja personer med kronisk toxisk encefalopati från friska individer. Det finns således en risk för en felaktig sjukklassificering av friska personer med hög ångest vid utredning för lösningsmedelsbetingad hjärnskada. I artikel II fanns inga samband mellan ångest och social försvarsbenä-genhet som mätt med ett personlighetsformulär och å andra sidan ångest och försvar som mätt med MCT. Resultaten tyder på att dessa metoder, trots liknande terminologi och användningsområde, inte mäter samma egenskaper. I artikel III observerades att ångest har ett brett inflytande på självrapporterade besvär och sociala förhållanden hos de manliga deltagarna. Social försvarsbenägenhet hade endast ett litet inflytande. Det fanns inget samband mellan ångest eller social önskvärdhet och psykofysiologisk stressrespons. I artikel IV visade det sig att ångest hade ett mycket litet inflytande på neuropsykologiska testpoäng i en kvinnogrupp. Men i likhet med män observerades att ångest har inflytande på kvinnors självrapporterade symptom och sociala förhållanden. Sammanfattningsvis pekar resultaten på att ångestdimensionen riskerar att vålla tolkningsproblem i frågeformulärsstudier. Därför kan det traditionella bruket och valet av frågeformulär och forskningsobjekt inom t.ex. de yrkes- och socialmedicinska forskningsfälten behöva utvecklas. Eftersom forskarens val av undersökningsvariabler avgränsar de möjliga slutsatserna, är det viktigt att vissa variabler på individnivå som t.ex. ångest och social önskvärdhet inkluderas i kommande undersökningar.