Reliability, validity, incidence and impact of temporomandibular pain disorders in adolescents

Abstract: Tidigare epidemiologiska studier har visat att temporomandibulär dysfunktion (TMD), dvs smärt- och dysfunktionstillstånd lokaliserade till ansikte och käkar är vanligt förekommande hos barn och ungdomar. För att ge möjlighet till screening infördes i Östergötland en ny epidemiologisk variabel, TMD-S (TMD-smärta), som från år 2000 registreras på alla barn och ungdomar i åldrarna 12 - 19 i samband med den årliga undersökningen i Folktandvården. De får frågorna: ”Gör det ont i tinning, ansikte, käke, eller käkled en gång i veckan eller oftare?” och ”Gör det ont när du gapar eller tuggar, en gång i veckan eller oftare?”. Om en eller båda frågorna besvaras med ja, registreras det i journalen som TMD-S = 1. Besvaras frågorna med nej registreras TMD-S = 0. Avhandlingen omfattar fyra delarbeten där det övergripande syftet varit att studera tillförlitligheten av själv-rapporterad TMD smärta hos ungdomar. Vidare var syftet att utvärdera prevalens (förekomst) och incidens (nyinsjuknande) av TMD smärta, samt vad smärtan får för konsekvenser för dem som drabbas. Förekomsten av TMD-smärta hos ungdomar var 4,2%. Det var signifikant vanligare hos flickor än pojkar och ökade med stigande ålder. En genomgång av 200 journalkopior visade att 29% av ungdomar med TMD-smärta fick någon form av behandling inom allmäntandvården. De vanligaste behandlingarna var bettskena, 12%, följt av information 10%. Av ungdomarna med TMD-smärta remitterades 5% till specialisttandvården. Betyder självrapporterad TMD-smärta att man har en smärtdiagnos? I det andra delarbetet undersöktes tillförlitligheten, dvs. reliabilitet och validitet, hos den epidemiologiska variabeln. 120 ungdomar, 60 med själv-rapporterad TMD-smärta och 60 kontrollpatienter deltog i studien. En klinisk undersökning visade att de flesta ungdomarna i TMD-gruppen hade en diagnos enligt Research Diagnostic Criteria for TMD, (RDC/TMD), vanligast var muskelrelaterad (myofasciell) smärta. Majoriteten av ungdomarna angav att de hade ett subjektivt behov av behandling. Ungdomarna följdes longitudinellt och för åren 2001-2003 var det sammanlagda årliga nyinsjuknandet 2,9% bland de 2.255 ungdomar som undersöktes och registrerades varje år. Det var signifikant högre för flickorna, än för pojkarna. Incidensen ökade med stigande ålder, dock mest för flickorna. Man kunde också se ett mönster där TMD-smärtan fluktuerade över tiden. För att utvärdera skillnader i smärtbeteende, käkfunktion och psykosocialt status skickades ett frågeformulär till 350 konsekutiva patienter med TMD-smärta i åldrarna 12-19 år och 350 kontrollpatienter. Resultaten visade att ungdomarna i TMD-gruppen oftare hade återkommande smärta på flera ställen i kroppen. Flickor över lag rapporterade signifikant mer begränsningar i käkfunktionen, hade högre depressionspoäng och ett större subjektivt vårdbehov än pojkar. Nästan en tredjedel av de äldsta flickorna, jämfört en av tio av de äldre pojkarna rapporterade skolfrånvaro och analgetikakonsumtion p.g.a. TMD smärta. Sammanfattningsvis visar studierna att TMD-smärta är vanligare hos flickor än pojkar, och ökar med stigande ålder. Smärtan visar ett fluktuerande mönster och av dem som har mest återkommande och ihållande besvär är de allra flesta flickor. TMD-smärta tycks påverka beteende – och psykosociala faktorer i högre grad hos flickor än pojkar. De två screeningfrågorna kan med god tillförlitlighet användas för att fånga upp de ungdomar med TMD-smärta som önskar hjälp.