Aspects of retransfusion of shed blood in cardiac surgery

Abstract: Popular Abstract in Swedish De flesta större operationer på hjärtat idag kräver att hjärtat under en del av operationen står stilla utan att blod cirkulerar igenom det. För att kunna bibehålla ett blodflöde av syresatt blod genom kroppen kopplas en hjärt-lungmaskin till patienten. Blodet förs via slangar från höger förmak först ner till ett uppsamlingskärl, varifrån blodet pumpas vidare genom en oxygenator i vilken blodet syresätts. Därefter pumpas blodet tillbaks in i kroppen via en slang kopplad till kroppspulsådern. På så vis upprätthålls cirkulationen av syresatt blod genom kroppen utan att hjärtat eller lungorna deltar. För att kunna göra detta krävs att blodet inte levrar sig, vilket åstadkoms genom att patienten gives stora mängder heparin under tiden som hjärt-lungmaskinen används. Operationsområdet är format som en skål, varför det blod som läcker ut under operationen blir kvar där. Eftersom detta sårblod inte levrar sig går det att återanvända. Ett sätt att göra detta är att suga upp sårblodet och föra det till uppsamlingskärlet i hjärt-lungmaskinen och därefter skicka tillbaks det in i blodcirkulationen. Återförande av sårblod på detta sätt förekommer idag vid de flesta hjärtoperationer som genomförs idag. Genom tidigare studier vet man att det inte är helt komplikationsfritt att återanvända sårblod. Bland annat kan olika substanser såsom fett från benmärg och gasbubblor skickas ut i cirkulationen. I de arbeten som denna avhandling bygger på, ville vi bland annat studera vad som händer med det fett som skickas ut i blodcirkulationen. Vi fann att en stor del av det fett som skickades tillbaks ut i cirkulationen hamnade i njurarna (delarbete I och II). Man vet sedan tidigare att njurfunktionen ofta försämras efter en hjärtoperation. Vanligtvis återställs den, men inte alltid. Kunde fett som fastnar i njurarna (fettembolier) ha något med saken att göra? Vi behövde ett bra instrument för att i vardagskliniken kunna mäta njurfunktion på patienter som genomgår hjärtkirurgi. Vi fann att laboratorieprovet cystatin C var ett bra sådant instrument (delarbete III). Slutligen genomförde vi en klinisk studie med 150 deltagande patienter som alla genomgick bypassoperation (delarbete IV). Hälften av patienterna opererades med återanvändning av sårblodet och hälften opererades utan att sårblodet återanvändes. Vi ville veta om utfallet för patienterna efter operationen skilde sig mellan grupperna. De flesta parametrar som undersöktes visade inte på några skillnader mellan grupperna. De skillnader som vi fann talade huvudsakligen till fördel för operation utan återanvändning av sårblod. Bland annat visade det sig att gruppen, i vilken sårblod återanvändes, behövde mer transfusion av blodprodukter under och efter operationen jämfört med den andra gruppen. Vi kunde efter studien fastslå att genomförande av bypassoperation utan återanvändning av sårblod kan genomföras säkert, om man bara är observant på blodförlusterna och återanvänder sårblodet om större blödningen skulle tillstöta. Vi fann inga skillnader mellan grupperna vad det gällde postoperativ njurfunktion.