PLASMA PROTEINS IN NORMAL AND PREECLAMPTIC PREGNANCY

Abstract: Popular Abstract in Swedish Havandeskapsförgiftning (preeklampsi) är ett allvarligt risktillstånd som uppkommer vid 1.5-2.0 % av alla graviditeter och sjukdomen är en av de största orsakerna till mödra- och barndödlighet i världen. Preeklampsi karaktäriseras av högt blodtryck och läckage av äggvita i urinen under sista hälften av graviditeten hos en tidigare frisk kvinna. Njurarna spelar en avgörande roll i utvecklingen av dessa symptom. Obehandlat kan tillståndet medföra att kvinnan drabbas av allvarliga komplikationer som njur- och leversvikt, blödningsrubbningar och kramper (eklampsi). Barnet kan drabbas av tillväxthämning, syrebrist och död. Trots intensiv forskning är orsaken till preeklampsi fortfarande till stor del okänd. Det enda sättet att häva tillståndet är genom att avsluta graviditeten med förlossning av barn och moderkaka. Målsättningen med vår forskning är att öka kunskapen kring ett antal biokemiska markörer som skulle kunna användas i den medicinska utredningen och övervakningen av gravida med tecken till preeklampsi. I avhandlingen karaktäriseras plasmaproteinerna beta-2 microglobulin (B2M), cystatin C, beta trace protein (BTP), C-reactive protein och serum amyloid A protein hos gravida med och utan preeklampsi. Plasmanivån av B2M, cystatin C och BTP avspeglar njurarnas filtrationsförmåga hos icke-gravida. C-reactive protein och serum amyloid A protein är känsliga inflammationsmarkörer. Trots en ökad filtration i njurarna redan tidigt i graviditeten visade sig plasmanivåerna av B2M, cystatin C och BTP vara i stort sett oförändrade under första och andra trimestern, men förhöjda med 20-40 % under tredje trimestern. Detta beror sannolikt på en ändrad filtration i njurarna i sen graviditet. Vid preeklampsi var nivåerna av dessa proteiner ännu högre, vilket kan avspegla en försämring av njurfunktionen. Således är dessa plasmaproteiner potentiella markörer för att diagnostisera preeklampsi och för att övervaka njurfunktionen vid preeklampsi. Cystatin C fungerar som en hämmare av proteaser, en rad enzymer som bryter ned proteiner, och kan ha betydelse för moderkakans utveckling och funktion. Produktionen av cystatin C i moderkakan är förhöjd vid preeklampsi och skulle teoretiskt sett även kunna bidra till den förhöjda plasmanivån av proteinet i sen graviditet och vid preeklampsi. Vid jämförelse av plasmanivån av cystatin C från venöst blod från livmodern och plasmanivån av proteinet från perifert venöst blod vid slutet av den normala graviditeten, fann vi emellertid ingen skillnad. Detta tyder på att moderkakans och livmoderns produktion av cystatin C vid normal graviditet inte bidrar till den ökade plasmanivån i någon större grad. Plasmanivån av C-reactive protein och serum amyloid A protein visade sig inte vara förhöjd hos kvinnor med preeklampsi jämfört med normala gravida. Det inflammatoriska tillstånd som har föreslagits ligga bakom preeklampsi avspeglas således inte av dessa inflammationsmarkörer. En förbättrad övervakning av njurfunktionen vid suspekt och manifest preeklampsi med hjälp av de biokemiska markörerna B2M, cystatin C och BTP skulle kunna öka den diagnostiska säkerheten och minska risken för allvarliga komplikationer för moder och barn.