Migration and Mental Health: Epidemiological Studies of Immigrants in Sweden

Abstract: Popular Abstract in Swedish Migration (folkvandring) är idag en global företeelse. Orsaken till migrationen varierar och kan bero på krig och förföljelse, naturkatastrofer, familjeskäl, fattigdom, studier eller sökande efter arbete. I slutet av förra seklet var Sverige en nation där fattigdom och religiöst förtryck drev drygt en miljon människor över haven till Nordamerika och andra världsdelar. I samband med andra världskriget kom många flyktingar från krigsdrabbade länder till Sverige för en tillfällig fristad. De flesta återvände dock till sina hemländer efter krigsslutet. Efterkrigstiden innebar ett kraftigt ökat tryck på industrin för att kunna bygga upp det krigshärjade Europa. I Sverige fick man aktivt rekrytera arbetskraft från såväl grannländerna (framför allt Finland) som Sydeuropa (Jugoslavien, Grekland och Turkiet). Sedan 1954 finns en gemensam nordisk arbetsmarknad och den största invandrargruppen idag är finländarna. Under 1970-talet och 1980-talet ökade strömmen av flyktingar till Sverige från länder i Latinamerika, Afrika, Asien samt Mellanöstern. Efter Sovjetunionens fall har alltfler östeuropéer kommit och kriget i forna Jugoslavien ledde 1993-1994 till en topp i flyktingmottagandet. Avhandlingens övergripande syfte är att studera hur migrationen, den sociala positionen (utbildningsnivå, ekonomiska resurser, socialt nätverk och arbetslöshet) och transkulturella skillnader påverkar utlandsföddas psykiska hälsa, risk för suicidförsök samt dödrisk. I avhandlingens första studie jämförs risken för självmordsförsök mellan utlandsfödda (sett som en stor grupp) och svenskar i Lunds sjukvårdsdistrikt under åren 1991-1994. De utlandsfödda har en ökad risk för självmordsförsök, särskilt utlandsfödda kvinnor över 74 år samt medelålders utlandsfödda män och kvinnor. I de två följande studierna undersöks om de som rapporterar långvarig psykisk sjukdom har ökad dödsrisk (alla dödsorsaker samt våldsam död) och större förbrukning av benzodiazepiner (sömntabletter och lugnande medel). I studie II har en liten uppdelning av de utlandsfödda gjorts på så sätt att det stora antalet finländare har fått bilda en egen grupp. Statisktiska Centralbyrån har intervjuat 39 155 invånare i Sverige (såväl utlandsfödda som svenskar) under 1979-1985 för att sedan följa dem fram till 1996 med avseende på dödsorsak. De som rapporterade långvarig psykisk ohälsa hade en fördubblad risk för totaldödlighet (alla dödsorsaker), jämfört med den som sade sig vara frisk. Utlandsfödda män visade ökad risk för totaldödlighet men inte för våldsam död. Dock kunde den ökade risken för total-dödlighet hos utlandsfödda män (med undantag för finska män) förklaras av utbildningsnivå, civilstånd, boendeform, ekonomiska resurser och socialt nätverk (socio-ekonomiska och psykosociala faktorer). I studie III gjordes en uppdelnig av utlandsfödda i finländare, västerlänningar, arbetskraftinvandrare (från Grekland, forna Jugoslavien, Italien, Spanien och Portugal), samt alla andra (flyktingar). Intervjuer av 36890 personer gjordes under 1986-1993 och 1988-1989 (om benzodiazepiner). Studien visar att vissa utlandsfödda har en större förekomst av långvarig psykisk sjukdom (sydeuropéer och flyktingmän) och användning av lugnande tabletter (benzodiasepiner)(finska män och flyktingkvinnor) än svenskar. Detta kunde inte förklaras av socio-ekonomiska eller psykosociala faktorer. I de två sista studierna presenteras Socialstyrelsen intervjuer med 1980 utlandsfödda personer under 1996. De intervjuade utgör fem grupper - iranier, chilenare, turkar, kurder och polacker - som alla kommit under 1980-talet (vistats i Sverige i 7-16 år). Studie IV undersöker förekomsten av psykisk ohälsa och psykosomatiska problem såsom trötthet, sömnsvårigheter och huvudvärk i de fem etniska grupperna. Det visar sig att besvären i mindre grad kan hänföras till om personen varit utsatt för våld innan migrationen, utan tycks istället bero på dålig förankring i det svenska samhället (dåliga kunskaper i svenska), låg KASAM (känsla av sammanhang) och låg känsla av kontroll. Dessa faktorer har stor påverkan på hälsotillståndet. I studie V ställdes ånyo frågan om långvarig psykisk sjukdom samt bruk av psykofarmaka (sömntabletter och nervlugnande medel) samt antidepressiva läkemedel . Alla utom kurderna rapporterade en större risk för långvarig psykisk sjukdom än svenskar. Trots denna ökade risk, hade de utlandsfödda inte större förbrukning av psykofarmaka och antidepressiva läkemedel än svenskar. Den grupp som tycks må sämst av de fem undersökta grupperna är iranierna som har en sexfaldigt större risk för självrapporterad långvarig psykisk sjukdom än svenskar. De känner sig mer också mer diskriminerade i det svenska samhället än de fyra andra etniska grupperna.