Co-financed collaboration between welfare services. Effects on staff and patients with musculoskeletal disorders

Abstract: Abstract: Background: The number of individuals in need of help and support simultaneously from different welfare services has increased. Collaboration between professionals and authorities has been seen as a way to improve the efficiency in treatment and rehabilitation. In Sweden, a trial legislation called SOCSAM was introduced in 1994 with an aim to improve collaboration and decrease costs for society through allowing co-financing and joint political steering across welfare services. Aim: The main aim of this thesis was to assess if co-financed collaboration between primary health care, the social (sickness) insurance offices and social services contributed to improved care and rehabilitation for people with musculoskeletal disorders. Methods: This research project assessed the effects of a natural experiment. Patients with musculoskeletal disorders attending three health centres with co-financed collaboration (DELTA health centres) were compared to similar patients attending four control health centres not practicing collaboration under the trial legislation. One hundred thirty eight patients were followed prospectively for one year. Information about health status, health care contacts and sick leave were collected through patients’ interviews, through medical records, through the Swedish Social Insurance Registry, and through patient diaries. The project also involved a comparative qualitative study on staff-perceptions of the collaborative structure in DELTA and control health centres. Results: Staff in both DELTA and control health centres reported fairly well functioning internal collaboration, but only staff at DELTA health centres reported well-functioning collaboration with social insurance offices. There were no major differences in baseline characteristics between the two patient groups. No significant differences between patients in the DELTA centres and the controls concerning change in health status between baseline and 12 months follow-up were found. Mean number of sick leave days during the 12- months period after inclusion was 94 for the DELTA patients and 87 for controls. At 12 months follow up, 31% in the DELTA group and 32% in the control group were on sick leave. Patients in the DELTA health centres had more contacts with physiotherapists than the controls, especially during the first months after inclusion. Contacts with social insurance office, social services or hospital did not differ significantly between the groups. The type of treatment the patient received only differed slightly between the groups. Conclusion: Staff involved in the co-financed collaboration under SOCSAM perceived that the model was important for the collaborative process and that it had stimulated new interdisciplinary team structures. However, the follow-up studies of patients indicated that there were no major differences in the care and rehabilitation approaches, or treatments received, between DELTA and control patients. The only clear difference was that DELTA patients received more physiotherapy than controls. There is a weak evidence base for the type of treatments that was received by patients in both groups, which may explain why no significant differences were observed concerning health outcome or sick leave. The studies had some methodological limitations. Since the sample size was small and an observational design was used, the data should be interpreted with caution. Results may not be generalisable beyond rehabilitation of people with musculoskeletal disorders. This research contributes a small part only of the data required to judge the overall effects of co-financed collaboration under SOCSAM. Pressrelease: Deltasamverkan bra för personalen men patientnyttan osäker Den så kallade Deltasamverkan, som innebär samfinansiering mellan primärvård, försäkringskassa och socialtjänst enligt Socsam-lagen, ger inte bättre hälsa och minskad sjukskrivning hos patienter med muskuloskeletala besvär. Det visar en avhandling från Sahlgrenska akademin. 1994 antog riksdagen Lagen om försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialförsäkring, den så kallade Socsam-lagen. Lagen gör det möjligt för stat, landsting och kommun att lägga samman pengar i en gemensam budget som sedan fördelas av en gemensam politisk nämnd. På så vis kan Försäkringskassan, landstingets sjukvård och kommunens socialtjänst bedriva finansiell samordning. Tanken med lagen är att pröva om sammanläggning av de ekonomiska resurserna leder till att resurser utnyttjas mer effektivt. Sex olika områden i Sverige har prövat om finansiell och politisk samordning kan effektivisera välfärden för medborgaren och för samhället. På Hisingen i Göteborg startade den så kallade Deltasamverkan 1997 utifrån Socsam-lagen. Delta vände sig till långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa Hisingsbor med kontaktbehov av mer än en myndighet. Inom Delta fanns drygt 20 delprojekt med olika inriktning. Tre av delprojektens mål var att genom tidig och samordnad rehabilitering förkorta behandlingsprocesserna och minska sjukskrivning för olika patientgrupper, bland annat personer med muskuloskeletala besvär. Leg arbetsterapeut Eva-Lisa Hultberg har i sitt avhandlingsarbete analyserat hur de projekten fungerade. Hon jämförde därför patienter med muskuloskeletala besvär som sökte vård på vårdcentraler som ingick i Deltaprojektet med liknande patienter som sökte hjälp på vårdcentraler som arbetade traditionellt. Patienterna följdes under ett år. Information om hälsostatus, vårdkontakter och sjukskrivning samlades in genom patientjournaler, försäkringskassans register och patientintervjuer. Hon gjorde också en jämförande kvalitativ studie om personalens upplevelse av hur samverkansprocessen fungerade dels inom de vårdcentraler som var med i Deltaprojektet, dels på kontrollvårdcentralerna. Hennes resultat visar att personalen på Deltavårdcentralerna upplevde att samfinansieringsmodellen underlättade och förbättrade samverkansprocessen inom och mellan de olika myndigheterna. Men hon fann inte några belägg för att modellen resulterade i bättre hälsa eller minskad sjukskrivning hos patienter med muskuloskeletala besvär. Trots det nya arbetssättet fick patienterna på Deltavårdcentralerna liknande typ av behandling och rehabilitering som på kontrollvårdcentralerna. Skillnaden var att patienterna på Deltavårdcentralerna fick fler behandlingar, i synnerhet mer sjukgymnastik. Resultaten visade ingen skillnad i förändring av hälsostatus mellan grupperna. Det genomsnittliga antalet sjukskrivningsdagar under ett år var 94 för Deltapatienterna och 87 dagar för kontrollgruppen. Efter 12 månaders uppföljning var lika många sjukskrivna på Delta som på kontrollvårdcentralerna. Eva-Lisa Hultberg poängterar att hennes resultat ska tolkas med viss försiktighet eftersom antalet patienter i studien var litet. Det är svårt att generalisera dessa resultat till andra patientgrupper Det går heller inte dra generella slutsatser om hela Deltaprojektet, eller Socsam som helhet